I morse pekade Albin på ett av mumintrollen på tv och sa: “Mamma!”

Det sved.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men det är svårt att inte bli jävligt ledsen och besviken ibland ändå.
Jag hade verkligen ställt in mig på att det inte skulle bli något det där huset, att bytet aldrig skulle godkännas. Och likförbannat sitter man här nu med en besvikelse i Grand Canyon-size. Jävla fan.

*torkar en mental tår*

Elefantgravid med barn nummer två. Då känner man sig…

1. inte särskilt pigg

2. inte särskilt… bendy

3. inte särskilt snygg

Med tanke på hur mycket gravidrelaterade komplimanger som dagligen regnar över mig borde jag känna mig ganska snygg. Heidi Klum-snygg. Men det lutar mer åt Roseanne Barr-osnygg. Alla välmenande “Åh, vad fin du är nu” har lika stor effekt på mig som den där jädra hårsprayen som skulle göra mitt hår puffigt och glansigt (senast jag tittade mig i spegeln var det snarare plattångsplatt uppe på huvudet avrundat med en fågelbolikt burr i topparna. Skitsnyggt). Och när någon lägger handen på min mage och säger att den är jättefin sliter jag förtvivlat i den redan till bristningsgränsen uttöjda klänningen för att pösa till den i ett försök att få magen att se lite mindre enorm ut, vilket egentligen bara adderar till den tältlika profilen. Så där står jag och alla välmenande kommentarer till trots känner mig mer som Heidi Heffaklump än Heidi Klum. Det är orättvist! Hon har ju också varit tokgravid två gånger! Hur sjutton håller hon sig så snygg?

Albin är ett språkligt geni. Han måste vara det. Nu kan han hur många ord som helst och vi häpnar dagligen över Sture Allén junior när han demonstrerar sina språkliga färdigheter. Idag sa han till exempel “bajs” när Niklas skulle byta morgonblöja på honom. Inte en gång, inte två gånger… För när Niklas, som ännu inte riktigt kommit ur kiss- och bajsåldern (det händer nog, vilket år som helst), började skratta var det kört. Jag har nog aldrig hört ordet “bajs” så många gånger på så kort tid. Och det var inte bara Albin som var avsändaren. Men vad gör man inte för att liva upp morgontoaletten.
Andra ord som kommuniceras friskt just nu (av Albin alltså):

- kokkodiii (krokodil)

- niiina (kanin)

- oss (ost)

- ass (katt, glass)

- bojja (blöja)

- iis (gris)

- baapappa (barbapappa)

‘Nough said…

Guessing rows or choosing columns? Det handlar bara om att välja.

Hittade den här velourgodingen på Lindex igår och var bara tvungen att skaffa en tilll Albin. Mysfaktor = stor!

Niklas kommentar:
"Hade dom ingen i min storlek?"

Eeeh, nä.

Röken ligger lika tung som på en Stones-efterfest anno 1969. Om man kisar riktigt ordentligt kan man skymta dörren ett par centimeter bort, mer är det inte. Men det är ingen efterfest och röken är i själva verket imma från 20-minutersduschen Niklas precis tog. Scenen - vårt badrum en helt vanlig måndagsmorgon. Vårt laxrosa, badkarssaknande och konstant något för fuktiga badrum.

Det finns många som skulle döda hundvalpar (alltså riktigt söta hundvalpar med gyllengul päls och sammetsbruna stoooora ögon) för en lägenhet på 120 kvadratmeter i Linnéstaden. Hallå. Krypavstånd till stans bästa krog- och kaféutbud. Femton minuters promenad in till Avenyn (vad man nu ska där att göra…). Eller 5 minuter från hemmet till Kanye Wests spelning i Slottsskogen i somras. Inte undra på att hundvalparna lever farligt. Men själv skulle jag kunna döda för att komma ifrån Linné och byta ut det där shyssta krogutbudet jag ändå aldrig hinner utnyttja mot en tråkigt lagom förortsvilla med krypavstånd till barnvänliga promenadstråk snarare än barvänliga krogkvarter.

I fantasin bor jag redan i det där apfräsha huset i ett lagom pittoreskt villaområde där alla föräldrar och barn är bästisar. Jag har redan ett stort ljust kök med en spis där man inte kan pilla in ett knubbigt litet barnpekfingar där spislampan en gång suttit men däremot med ett stort rymligt kylskåp där matvarorna inte anfaller så fort man gläntar lite på dörren. Eller ett badrum där det fula laxrosa kaklet med matchande fula blommönster istället är ett vitt fräsht kakelparadis med badkar(!) och ventilation som faktiskt släpper in syre. Och en fin lagom stor trädgård (läs: lättskött gräsplätt) med grym uteplats där vi har värsta grillkvällarna med våra kompisar, som också bytt krog mot skog.

Men det känns som oceaner till min husdröm. Villapriserna är lika höga som Ami Winehouse på en efterfest och spekulanterna kommer med lånelöften som skulle få vilken ekonom som helst vid sina sinnes fulla bruk att dåna (detta gäller uppenbarligen inte bankernas så kallade "ekonomer"). Så hur ska vi hitta rätt i en djungel av alldeles för dyra villor och hämningslösa budgivare…

På Facebook finns en applikation som heter Superlatives där man kan bedöma vilken av sina kompisar som är “Most likely to…” Jag har för närvarande två kompisar som tror att jag är “Most likely to have a blonde moment”. Är det något sånt här dom tänkte på då…?

Så här brukar det se ut hemma hos oss…