För att få ett förnyat svenskt medborgarskap hos svenska ambassaden i Paris måste man kunna svara på ett antal frågor:

1. Kan du sjunga “Små grodorna”?
2. Berätta om kräftfångst.
3. Hur går ett kräftkalas till?
4. Vilka är reglerna för ett svenskt smörgåsbord?
5. Kan du namnet på fem städer i Norrland?
6. Vilka är de tre största städerna i Sverige?
7. Skriv ett ord med dubbelkonsonant.
8. Hur lärde du dig tala svenska?
9. Nämn några svenska högtider.
10. Vad sjunger man när man dansar runt midsommarstången?

Det är lätt att tro att det är ett dåligt skämt. Jag fick titta både en och två gånger i almanackan för att försäkra mig om att det inte var den 1:a april när jag läste om ambassadens intagningsprov.

Motivet till frågorna är, enligt ambassaden, att kunna påvisa att den sökande är uppvuxen med eller åtminstone kan den svenska kulturen. Jaha? Vad exakt innebär det? En sak är säker, det är något som de på ambassaden i Paris borde ta sig en rejäl funderare på. För det är inte utan att man undrar vem det är som har bestämt att kräftkalas och texten till Små grodorna är bra representanter för svensk kultur och därmed svenskt medborgarskap. Inte sedan Lasse Åberg kuskade runt på Kanarieöarna i filmen Sällskapsresan har jag sett så mycket fördomar om svensk kultur.

För det första borde man ifrågasätta om det alls ska finnas ett test för en person som haft svenskt medborgarskap i hela sitt liv och endast vill förnya det. Det borde vara en självklarhet att om man önskar ett fortsatt medborgarskap ska man få det, eller sedan när har vi nationalistiska krav på våra medborgare i form av frågor som ligger på samma nivå som Vecko-Revyns är du ett partydjur-tester?

Och vad spelar det egentligen för roll huruvida man kan fånga kräftor eller inte? Vad har det att göra med våra skyldigheter och rättigheter som medborgare? Kan du inte uppföra dig tillräckligt svenskt på en kräftskiva förlorar du dina rättigheter att gå till vallokalerna. Makes sense.
Om kriteriet att vara svensk innebär att man ska kunna svara på dessa frågor har vi ett problem. Majoriteten av dem som är svenska medborgare idag har troligen inte en susning om varken hur reglerna för ett smörgåsbord ser ut eller hur man fångar kräftor.

För det andra, om ett test ändå anses som en nödvändighet borde fokus läggas på frågor som faktiskt spelar någon roll istället för barnsliga “sverige-är-fantastiskt”-tester. Men jag förstår att det är svårt för Svenska Ambassaden i Paris att veta. De bor ju trots allt i Frankrike och det är säkert jobbigt att klämma in Sverige mellan ambassadörstillställningar och söndagspromenader i Montmartre. Med tanke på deras associationer med smörgåsbord och dans kring midsommarstången känns det som om de inte satt sin fot i Sverige sedan Sällskapsresan spelades in.

Det skulle inte skada om någon upplyste vår ambassad i Paris att saker som integrationsproblem, långa vårdköer och den turkiska pizzerian nere på hörnan är betydligt mer svenska fenomen än smörgåsbord och kunskapen om hur man fångar kräftor.

Så, svenska ambassaden i Paris - lägg ner klyschorna, sluta hämta inspiration från Vecko-Revyn-tester och ta en weekend i Sverige någon dag framöver. Vem vet, kanske ni lär er hur svensk kultur ser ut.