I den italienska staden Monza är det numer förbjudet att hålla guldfiskar i glasskålar. Beslutet baseras på att fiskarna anses få en skev verklighetsuppfattning i skålarna samt att syretillförseln är sämre.

Förbudet har även införts i en annan italiensk stad, Reggio Emilia. Här har beslutsfattarna även förbjudit kokning av levande humrar samt att sociala fåglar måste hållas i par och att buren måste vara minst fem gånger fågelns vingspann i bredd.
Lagen har kritiserats från vissa håll men försvaras med att staden är så pass välmående att den ska kunna ta bättre hand om sina djur.

Hear hear. Ett litet steg på vägen, men väl ett steg.

Källa: Djurens Rätt
http://www.djurensratt.se/articles/article.asp?id=338
http://www.djurensratt.se/articles/article.asp?id=1112

Det är inte första gången jag får ett sådant här spam. Titta i statusbaren var länken i mailet går egentligen. Genom att låtsas vara US Bank försöker alltså spammakarna få folk att skriv in sina bankuppgifter. Var uppgifterna sedan tar vägen vet nog bara de bakom mailet. Det lär inte vara som en god gärning åt banken i alla fall.

Visst, det är likt orginalet. Men jag vill verkligen inte tro att det finns människor som går på det där. Desvärre finns det nog en del lättlurade, och numera även ganska fattiga, kontoinnehavare som sväljer det.

Och det är för jävligt att det funkar.

När den första boken i Tolkiens trilogi om ringen kom ut, fick den ett ganska svalt mottagande. Vilket BBC nu skriver om i artikeln How Tolkien triumphed over the critics.

“This is not a work which many adults will read through more than once”, citeras en recensent från the Times Literary Supplement.
Artikeln fortsätter med: …while American critic Edmund Wilson, dismissed the entire trilogy in 1956 as “juvenile trash”.

Svårt att föreställa sig idag, 50 år senare, när boken är hyllad världen över och anses som ett av litteraturens stora mästerverk.

Sagan om ringen fick dock en mer träffande framtidsvision av The Spectator’s Richard Hughes:
“I think we should be well advised to remember that what we have before us now is the first volume of a larger work… and be willing to suspend judgement… until we have seen the whole.”
…
“The pleasure to be derived from this first volume is a pleasure not to be missed.”

Fredagsfyran
Tema: studera

1. Har du studerat något efter grundskolan/ gymnasiet?
Jodå. Systemvetenskap, ekonomi, marknadsföring, svenska och journalistik. Uppe i 210 poäng nu, going on 230 i höst.

2. Om du skulle börja studera nu, vad skulle det bli?
Jag slutade jobba i vintras och började studera på journalistprogrammet. Så journalistisk får väl bli mitt svar.

3. Vilket är/ var ditt favoritämne?
I gymnasiet var det matte eller historia. Just nu är det samhälle, politik, historia, språk, media …

4. Var du/ är du duktig i skolan?
Jag är betydligt bättre i skolan nu än förr (nu är jag jätteduktig ). Förr var det så mycket annat som lockade. Det blir helt enkelt roligare att lära sig nya saker ju äldre man blir.

I samband med fotbolls-VM för hemlösa anordnas också en rad seminarier. Igår var det ett på temat Bostäder åt alla. Bara ett stenkast från Göteborgs finaste kvarter med vräkiga lyxlägenheter och oåtkomliga takvåningar.

De viktigaste bostadsfrågorna och visionerna enligt deltagarna var:
Rolf Nilsson, Föreningen Stockholms Hemlösa: Bygg billiga bostäder.
Owe Nilsson, ordförande i fastighetsnämnden i Göteborgs kommun: Ha högt tryck på bostadsbyggandet och se över lagstiftningen.
Siw Wittgren-Ahl (s), riksdagsledamot och ledamot i bostadsutskottet: Det är ytterst kommunen som har ansvar för bostäder åt sina invånare. Man bör se över möjligheterna att bygga på statlig mark och subventionera bostadssektorn.
Lena Björk, informationschef för Göteborgs allmännyttiga bostadsbolag: Det ska vara bra att bo i hela Göteborg. Människor med olika behov ska också kunna bo bra. Det är viktigt att satsa i utsatta områden.
Karin Blomqusit, jagvillhabostad.nu: Det är bra att det byggs i Göteborg, men det behövs byggas ännu mer. En kommunal bostadskö bör införas.
Sven Karlsson, Hyresgästföreningen, ledamot i förbundsstyrelsen: Staten ska ge förutsättningar för byggandet. De pengar staten tjänar på byggsektorn ska återinvesteras däri.

Vackra ord från slipade politiker. Men frågan är vad det gör för skillnad för de bostadslösa. Studenter och fattiga barnfamiljer såväl som hemlösa.
Flera i publiken var från de svagare bostadsgrupperna och försökte höja sina röster mot politikerna. Men vad har en föredetta missbrukare att sätta emot en skiclig retoriker?

Det var mycket känslor och de bostadslösa som försökte säga sitt hade svårt att få fram vad de ville säga. Och då blev de inte heller tagna på allvar. Den som inte har konkreta fakta eller snygga argument att komma med är inte heller lika viktig att ta på allvar …

Jag kände mig ärligt talat inte mycket klokare när debatten var över och alla gick hem. Nä, förlåt. Alla gick faktiskt inte hem. För hur kan man gå hem när man inte har något hem att gå till?

Det råder politisk feber i Hollywood och imorgon är det premiär för The manchurian candidate. En dänga åt USAs krigsföring och maktspelet i de politiska korridorerna.
Filmen är en uppdaterad version av orginalet från 1962 som handlar om politisk maktkamp efter Koreakriget.

I den nya versionen har Koreakriget bytts ut mot Gulfkriget. Denzel Washington spelar (så klart) hjälte som kämpar för att avslöja konspirationer och Meryl Streep spelar en korrupt senator.

Efter att ha sett trailern känns det som om det finns risk att The manchurian candidate kan bli en dussinthriller. Det intressanta med filmen är dock att Manchurian Global, företaget i filmen som gör stora affärer på USAs krig, enligt rykten ska ha stora likheter med det hårt kritiserade Halliburton. Och det är onekligen intressant att de stora Hollywoodjättarna vågar sig på den här typen av kritik. Dessutom strax innan presidentvalet.

Att webstandarder är viktigt har allt fler (om än fortfarande alldeles för få) webutvecklare redan börjat förstå. Men hur ser egentligen siterna ut vad gäller designen? Fonter, färger, textstorlekar, länkar osv. Francois Briatte har gjort en intressant undersökning bland 10 stora siter där han jämför olika designattribut. Slutsatsen är att siterna i grunden är ganska lika och att det till stor del egentligen är färger och bilder som skiljer dem åt.

Nu tillhör de siter Francois Briatte valt att undersöka toppskiktet inom webutveckling. Personerna bakom siterna ligger i framkanten vad gäller webstandarder. Så det är nog ganska väntat att reslultatet blir så pass lika. Men det är likväl en intressant undersökning på ett viktigt område som många svenska företag borde lära sig mer om.

När jag jobbade som webutvecklare brann jag för standardfrågor och kände ofta stor frustration över att många webutvecklare nonchalerar hur viktigt det är. Kunderna har sällan någon aning. Och hur ska de kunna veta om inte utvecklarna berättar för dem?

Läste idag en artikel på Yelah om journalisten Dawit Isaac som hålls fängslad i Eritrea för att han har kritiserat regeringen.

Artikeln innehåller egentligen inget nytt. Bara en referens till en sändning från Ekot där Eritreas ambassadör i Stockholm uppger att Dawit mår bra. Det är all information som nått fram till Sverige om Dawit Isaac sedan han fängslades. Det är allt hans fru och tre barn vet.

Läs Amnestys berättelse om honom här.

Titta på de här två artiklarna från Aftonbladet
Fortet-festen slutade i kaos (publicerad den 26 juli)
Popstjärnan söp sig full på inspelningen (publicerad den 28 juli)

Här är Expressens varianter:
TV4-stjärna spritförgiftad (publicerad den 26 juli)
Fyllefest på fortet urartade (publicerad den 28 juli)

Det är alltså samma två händelser som skildras. Vid skildringen av den första händelsen har Aftonbladet valt att gå ut med namn och foto medan Expressen har avidentierat personerna.
Men vid den andra “incidenten” gör kvällstidningarna precis tvärtom. Aftonbladet har avidentifierat festprissarna medan Expressen publicerar namn och bild.

Varför i hela fridens namn gör de så? Anser Aftonbladet att Markoolio (festprisse nr 3) är mindre offentlig person än Therese Lindberg (festpirsse nr 1) och Veronica Larsson (festprisse nr 2). Och resonerar i så fall Expressen likadant? Fast tvärtom.

1924 var första året radion täckte ett konvent i USA. 1952 var det dags för TVn.
2004 kan bli bloggarnas år, enligt en artikel i The New York Times.