I tre tv-sända debatter kommer två av politikens giganter att mötas och slåss om världens mäktigaste position. George W Bush och John Kerry har säkert ett och annat att säga varandra och det kan bli intressanta sammandrabbningar.
Den första debatten går av stapeln i natt svensk tid och SVT 1 direktsänder den klockan 03-04.30. Ett tips för den som orkar hålla sig uppe.

De tv-sända debatterna mellan Bush och Kerry:

- 30 september
Utrikespolitik och nationell säkerhet avhandlas på University of Miami i Coral Gables, Florida.

- 8 oktober
En allmän debatt från Washington University i St Louis, Missouri.

- 13 oktober
Debatt om inrikespolitik och ekonomi, från Arizona State University i Tempe.

Det började med en artikel i DN om Kuba. Den förbjudna sanningen om Kuba.
Artikelförfattaren, en Havannabo som valt att vara anonym av rädsla för repressalier, berättar om ålderdomshem som krossar myspys-illusionerna från Buena Vista Social Club.
Han berättar om hur gamla människor tvingas att sälja kaffe och tandkräm de får på sina ransoneringskort, bara för att få mat. Om hur de säljer sin tid som “köare” till myndigheternas långa köer. En plats kan säljas för motsvarande 0,75 dollar. Om hur kackerlackor, råttor och flugor delar husrum med gamla människor på ålderdomshemmen. Och så vidare.

Det är ett gripande reportage som effektullt ackompanjeras av Luis Alberto Pacheco Mendozas fotografier bilder från ett kubanskt ålderdomshem. När jag läste artikeln första gången höll jag på att sätta kaffet i halsen. Nog för att jag vet att Kuba inte är en utopi och nog för att Castro är långt ifrån den mysfarbror som tultar runt i Havanna i Oliver Stones Commandante. Men det är ingen vacker bild som målas upp i artikeln.

Och frågan är vad som ligger närmast sanningen. I två debattartiklar ifrågasätter Sven Britton, professor på Karolinska Insitutet och Eva Björklund, redaktör för Tidsskriften Kuba innehållet i reportaget.
Skulle DN:s kultursida publicera en anonym artikel från säg från ett anonymt danskt ålderdomshem med liknande fotoillustration eller för den delen från Kubas grannland Haiti även om det kan vara svårt att hitta åldringar där eftersom medellivslängden är så mycket lägre. Eller är det för att det är just Kuba som man släpper igenom en sån här artikel?
En relevant fråga av Sven Britton och jag tycker att han har fler poänger i sitt debattinlägg:
Säkert förekommer vanvård av gamla på Kuba, vilket med tanke på landets fattigdom är mindre att förvånas över än vad som avslöjats i det välmående Sverige.

Kuba är ingen enkel fråga. Bojkottat, isolerat och hårt kontrollerat av Commendanten gör det svårt att få en uppfattning om hur illa där egentligen är.
Vanvård av gamla människor? Säkert. Isolering och fängelse för journalister och politiska motståndare? Definitivt.
Men är det i övrigt den monsterstat som målas upp i medier? Jag har ingen aning och frågan är om min fyraveckorsvistelse där i vinter gör mig så mycket klokare.
Intressant ska det bli i alla fall.

Blogstafetten har startat (läs mer hos Chadie och Svante).
Chadie går ut hårt och har gett mig en stafettpinne på ämnet fotboll.

Fotboll. Jag kan i n g e n t i n g om fotboll. Tro mig, jag har aldrig menat något så mycket i hela mitt liv. Jag kan ingenting. Zla… Zl…. Zlot… Äh. Det finns visst en bra kille som nyligen började sparka boll utomlands någonstans. Det vet jag. Och jag tror att han pratar skånska.
Sedan var det visst någon stor turnering i somras. Det var en väldans massa fotboll på tv i alla fall. Och dom satte upp en skitstor tv-skärm på Hultsfred. Direkt efter Mary J Blige-konserten. Ett stort antiklimax i Evas liv. Från fulländad eufori till… fotboll.

Fotboll. Det kan nog vara något av det tråkigaste som finns (duckar). Hur kan ett helt land, en hel värld, fängslas så av se tio svettiga män jaga en läderboll. En våt dröm för tvättmedelstillverkarna. Men att titta på? Jag är skeptisk.

Nej. Var skeptisk. Till för ett par månader sedan. Från att ha varit något jag förknippat med illaluktande gulaktiga linnen uppkorvade på svällande håriga ölmagar är nu fotboll en av veckans höjdpunkter.
Jag vet vad en 3-5-2-taktik är. Jag förstår vad mittfältarna egentligen pysslar med. Och igår köpte jag min första ytterback. Espen Strøm. Som förvisso har usel rutin men ett ypperligt försvar.

Fotboll. Nu är jag fast. Det går ingen söndagsförmiddag utan att jag kollat hur det gått för mitt lag. Matchen i söndags slutade med 8-1 till Deeva United. En förkrossande seger som satte punkt för en mycket lyckad säsong. Sponsorerna är belåtna och supportrarna är lyriska. För att inte tala om ägaren. Jag då.

Snart börjar nästa säsong. Då är det den svindlande serie VII som gäller för Deeva United. Mitt alldeles egna Hattrick-lag.

Och nu en överväxling till Journ och Life de Luxe. Jorun, ditt ämne blir Vardagsromantik.

Blogstafetten – hela listan 2004-09-28:
Jorun
Patrick
Annica
Peter
Martin
Sanna
Chadie
Henrik Ström: valleballong
Virre
Dennis
Steffanie
Trueto
Carina

Eftersom det är mitt fel att frågorna till veckans Fredagsfyra handlar om presidentvalet, borde jag kanske ta mig samman och svara på dem också.

1. Hur tror du det går i det amerikanska presidentvalet i november?
För ett halvår sedan trodde jag på Kerry, men nu lutar det nog mer åt Bush. Jag tror att de amerikanare som fortfarande är osäkra när det väl kommer till kritan, väljer det alternativ de redan känner till. Så verkar vi svenskar funka i alla fall.

2. Vem skulle du rösta på om du hade rösträtt?
Easy peasy lemon squeezy! Jed Bartlet
Fast på riktigt, i den verkliga världen (den utanför Sims 2, där jag lever) är jag kluven.
Om jag skulle rösta med hjärtat skulle det stå Ralph Nader på min lapp. Han är den, av de större namnen, som ligger närmast mina egna åsikter.
Men eftersom hjärnan tenderar att lägga sig i får jag nog säga Kerry. Nader har ingen chans ändå och då hade jag hellre lagt krutet på att hjälpa till att få in demokraterna i Ovala Rummet. Och skicka Bush dit inte ens pepparn växer.

3. Vilken är den viktigaste frågan i valet?
USAs utrikespolitik. Det är den frågan som påverkar flest människor. USA har spelat Allan för länge nu. Det är dags att tagga ner.
Men det finns stora viktiga inrikespolitiska frågor också som att införa ett bättre socialt skyddsnät.

• Endast cirka 15 procent av lönetagarna i USA är med i facket.
• Fram till april 1998 fanns ingen lagstadgad rätt att ta pauser under arbetstid. Rapporten Void Where Prohibited: Rest Breaks and the Right to Urinate on Company Time (Cornell University Press, 1997) av Marc Linder och Ingrid Nygaard beskriver bland annat hur en kvinna som arbetade på en fabrik använde blöjor eftersom hon inte tilläts ta paus under sex timmar.
• Antalet oförsäkrade amerikanare steg med nästan 1,5 miljon mellan 2002 och 2003, vilket innebär att 45 miljoner amerikanare stod utan försäkring 2003 (källa: Economic Policy Institute)

Uppgifterna i punkt 1 och 2 är hämtade från Barbara Ehrenreichs bok Barskrapad (som rekommenderas starkt). De är förvisso ett par år gamla, men det har inte hänt särskilt mycket positivt för USAs arbetarklass under de här åren. Tvärtom.
The American Dream? Yeah, right.

4. Vilken betydelse tror du utgången i valet har för omvärlden?
Ganska stor. Inte bara för Bushs utmålade fiender utan även för övriga omvärlden. Knakar det i fogarna på de amerikanska börshusen, svajar hela världsekonomin. Ända in i mörkaste Småland.
Vad utgången kommer betyda mer konkret har jag ingen aning om. Frågan är om ens experterna vet säkert. Men jag gissar att en vinst för Bush kommer innebära mer krig och mindre av det mesta annat. Stabil ekonomi. Grannsämja. Människoliv.

Vi kan flyga. Åka till månen. Klona djur. Och snart tassar vi säkert runt på Mars.
Men det finns fortfarande några fiender kvar. Trilska jäklar vi fortfarande inte rår på. Envisa som synden och omöjliga att besegra.

Disken. Denna livslånga plåga. För du har inte hunnit torka den sista grytan förrän det ligger ett smutsigt glas i diskhon och blänger uppmanande.
-Diska mig!
Hur går det till? Hur är det ens teoretiskt möjligt att det ständigt ligger något smutsigt i diskhon? Det måste finnas en naturvetenskaplig tvist någonstans som Einstein missade. Vi kan kalla den Diskteorin.

Vädret. Vi älskar att hata det. Vi älskar att prata om det. Men rår vi på det? Nä.
Det är bara att bita i det dyngsura äpplet, dra på allväderstövlarna och ge sig ut i snålblåsten. Även om om det är måndagsmorgon.
John Polman, om du finns därute någonstans. Ta tag i det här nu. Jag vill ha färggranna klara höster. Kritvita gnistrande vinterdagar. Och varma soliga sommarkvällar.

Fett och socker. Så gott. Och så onyttigt. För att återvända till den misserabla vetenskapen - varför har inte mänskligheten uppfunnit glass som inte sätter sig på överarmarna. Och varför finns det inte en chipssort som ger dig snyggare figur ju mer du äter? Gärna med dillsmak.

Man kanske skulle dra till månen ändå. Det är åtminstone något vi kan göra och jag slår vad som att där inte finns någon disk.

Jag visste att det skulle bli så här. Det blir alltid likadant.

Jag hade hela dagen fri. Ingen skola, inga måsten. Jag hade kunnat ta en lång härlig promenad i Slottsskogen. Jag hade kunnat sätta mig på ett mysigt fik och dricka gott kaffe med en bra bok. Jag hade kunnat gå på Bokmässan med mina kompisar.

Men istället har jag gift mig. Skaffat en karriär inom affärsvärlden. Satt eld på ugnen. Lärt mig laga tre nya maträtter. Skaffat två nya kompisar. Byggt ut huset. Skaffat ny tv. Målat en tavla. Sålt en tavla. Haffat en inbrottstjuv. Och fått en dotter som heter Ella. På låtsas.

Om det finns något som heter Sims-feber är jag drabbad. Allvarligt. Och det var likadant senaste spelet släpptes. Det går helt enkelt inte att lägga ner och ta tag i det riktiga livet istället. Tragiskt? Skojja inte… Roligt? Som fan.

Mitt enda hopp är att det trots allt är nyhetens behag. Så imorgon ska jag ta den där promenaden. Och kanske till och med bege mig till Bokmässan. Efter det att jag lärt Ella gå.

Nu är jag glad igen! Jätteglad.
Jag har fått igång Sims 2. Nu ska här odlas intriger, klättras på karriärstegar, badas i lyxpooler och flörtas med städerskor.
Så det lär inte bli mycket bloggande ikväll heller.

Beware all you Sims out there…

Jag är sur. Skitsur.

Sims 2 ville inte alls vara med. Så kvällen jag hoppades skulle bli en frossa i karriärframgångar, svartsjukedraman och vräkiga villor blev istället en blek kopia med kvällsmackor framför kvällsnyheterna. Verkligheten tror jag det kallas för. Men det var inte den jag ville ha ikväll.

Hur som, jag är sur. Och inget Sims - inget bloggande heller. Sådeså.

Musikvideor kan vara mycket, men det är sällan de är så späckade med fakta som Lazyboys senaste video Facts Of Life. Den första singeln från Lazyboys nya skiva Lazyboy TV.
Albumet släpps i Sverige i slutet på månaden (om det inte redan har kommit ut) och tar enligt en pressrelease upp både vardagliga ämnen och stora livsfrågor:
A refreshing blend of new topics are presented on each track from love to life in New York through to world peace and homelessness. It´s a record that makes real people the stars and real issues and feelings the centre of attention.”

Låten är inte fantastiskt bra. Den är inte ens nästan bra (vad kan man vänta sig av en före detta Aqua-medlem).
Men det var videon til Facts Of Life jag fastnade för. Lazyboy är 2004 års Baz Luhrmann. Inte sedan australienaren 1999 klättrade på listorna med visdomsord om hur vi ska resa mycket, äta kalcium och vara snälla mot våra syskon (They are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future) har en låt innehållit lika mycket kul info.

Jag hade till exempel ingen aning om att…

74% av alla kvinnliga nudister är nudister för att deras män är nudister.
Det var en dansk som uppfann inbrottslarmet. Som sedan blev stulet.
I Storbritanninen anländer ett pizzabud snabbare än en ambulans i 22 procent av fallen.
Världens mest kända ord är Okej. På andra plats kommer Coca Cola.
Charlie Chaplin har kommit trea i en Charlie Chaplin lookalike-tävling.
Bara en bok har tryckts upp i fler exemplar än Bibeln - Ikea-katalogen.

Så kom inte och säg att man blir dum av att titta på tv.

Temat i dagens Top Ten At Ten på MTV var 1999. Tio musikvideor, alla från gissa-vilket-år.
Plats nummer 7 (tror jag det var): TLC - Unpretty.

Jag minns när den först dök upp, 1999 dårå, och jag reagerade likadant då om nu. Tre assnygga skitstylade brudar sjunger om att det är insidan som räknas. Iförda toppar som inte ens täckt brösten på dem om det inte varit för att deras perfekta kroppsdelar varit upptryckta under deras smala välformade hakor. Snygg sminkning, stylade kläder och frisyrer troligen värda hundratals dollar. Can you spell dubbelmoral?

Visst har de tre trallande jäntorna en poäng. Vissa människor kan lätt få dig att känna dig ful och otillräcklig när de inte ser till den vackra personen som faktiskt finns på insidan. Men det är väldigt lätt för tre modellsnygga superstjärnor att säga hur viktig insidan är. Men det är troligen svårare för en överviktig mobbad 14-årig tjej i Västerås att ta till sig. För hur ska hon kunna ta åt sig av TLCs budskap samtidigt som de står och svajjar med perfekta höfter och puch up-ade bröst?

Jag kan inte låta bli att undra om T-Boz, Chilli och Left Eye (R.I.P) någonsin själva upplevt ångesten som den kraftiga tjejen i videon har när hon, omringad av bilder på vackra människor, trycker munnen full av mat för att sedan rusa in på toaletten.

När man själv är crazy, sexy och cool är det enkelt att se till insidan.