Stora journalistpriset – bra eller anus?

Skrevs den | oktober 26, 2004 | Ingen har sagt något :-(

Nu är de klara, nomineringarna till Stora journalistpriset 2004.

Stora journalistpriset. En dröm för en journaliststudent (nåväl… föredetta då) kan man ju tycka. Men var inte så säker på det.

I våras hade vi Dan Josefsson som gästföreläsare på journalisthögskolan. Ni vet killen som bland annat gjort den briljanta dokumentären om det svenska pensionssystemet. Han fick det åtråvärda priset 2000 för en artikel om i ETC, men tackade nej som protest mot Bonniers mediedominans.

I början av föreläsningen frågade han oss hur många som skulle tacka ja till Stora journalistpriset vid en nominering. Behöver jag säga att det inte låg många studenthänder kvar på bänkarna? Jag har nog aldrig sett så många händer viftandes i luften förr. Det var som om självaste Puffy stått på scenen. ”Put your hands up in the air, and wave them ’round…”
Stora journalistpriset liksom. En av de finaste utmärkelsena man kan få som journalist i Sverige.

Men sedan förklarade Dan hur han tänkt innan han tackade nej. Han var (och är) en av motståndarna mot Bonniers stora dominans i mediebranschen och anser att de genom sin stora kontroll en stor fiende till god journalistik.

Han ägnade inte särskilt mycket tid åt att prata om sin utnämning och varför han tackat nej (vi pratade om intressanta dokumentärer sedan), men det lilla han sa räckte. När han efter ett par minuter ställde samma fråga till studenterna var Stora journalistpriset-ambitionerna inte riktigt lika stora.

Det är självklart upp till var och en av de journalister som blir nominerade att avgöra huruvida de vill tacka ja eller inte. Och man ska inte underskatta pengarna som följer med priset heller. Det kan vara en välkommen summa att stoppa i tomma fickor hos fattiga frilansjournalister.

Men man bör samtidigt tänka efter var man står moraliskt som journalist. Bonnier påstår sig värna om den goda journalistiken genom sitt pris. Samtidigt som de kontrollerar en stor del av tidningsmarknaden i Sverige och försvårar villkoren för mindre oberoende tidningar. Är det att främja god journalistik?

Nu kommer jag aldrig att bli nominerad till Stora journalistpriset, så jag får nöja mig med att leka med tanken. Men det är ett roligt tankeexperiment som nog faktiskt innebär ett ”Tack, men nej tack” för mig också.

Jag tänkte återkomma till Bonnier och mediesituationen i Sverige en dag framöver när tiden vill samarbeta lite bättre med mig.

fotnot: Många blandar ihop Dan Josefsson med Jan Josefsson, men det är inte samma person.

Kommentarer