Hon gjorde succé som Althea Leasure, Woody Harrelsons porrig fruga i The People vs. Larry Flynt.
Nu gör Courtney Love comeback i samma genre. Denna gången som porrikonen Linda Lovelace i filmen som ska gestalta hennes liv från 17-åring till hennes död 2002.
Men den som väntar sig en enda stor mjukporris med smaskiga scener blir nog besviken. Linda Lovelace är förvisso en av historiens största porrstjärnor, men det intressanta i hennes liv är när hon efter sängkarriären tvärvände och blev feminist och antiporr-förespråkare.
Förhoppningsvis kan manusförfattare Merritt Johnson stå emot frestelsen att ta den enkla vägen med biliga sängkammarscener och istället satsa på ett smart manus om Lovelaces hela liv.

Jag beklagar. Men du läste faktiskt rätt. Såpornas såpa är på väg att bli film.

Manusförfattare Robert Harlings story bygger på (hör och häpna!) oljemagnaten J.R och hans famlij. Så… nyskapande.
“In this story Bobby and Pam meet, fall in love and get married, J.R. and Sue Ellen are Macbeth and Lady Macbeth and we have the patriarch Jock and the matriarch Miss Ellie.”, säger Harling till Reuters.

Noooo… really??

Vilka skådisar som ska få det tvivelaktiga nöjet att väcka liv i de dammiga karaktärerna återstå att se. Men produktionsteamet siktar högt.
“They really want the big, all-star, flashy, go-for-it version of the TV series”, säger Harling.

Well. Dallas i tvåtimmarsformat kan omöjligt bli annat än megatrist. Dessutom inger Harling och regissör Robert Lukteics tidigare verk föga hopp. För inte ens i mina snällaste stunder kan jag säga annat är elaka superlativ om filmer som Blommor av stål och Legally Blonde.

Dallas beräknas gå upp under 2006. Sorry…

Så. 23 dagar senare och en Kuba-resa rikare. Tillbaka i Sverige, verkligheten och den stundande våren.

Hemma väntade allvaret i form av högar med räkningar och en knökfull tvättkorg. Men vem bryr sig om ett par timmar i tvättstugen eller några hundralappar hit eller dit åt tele- och elbolag när man haft världens bästa resa. För det är precis vad vi haft.
Klättrat runt i grottor (iförda skitsexiga pannlampor), vandrat i extremt fin natur, träffat en massa galna kubaner, spanat in coola bilar och självklart…. druckit en massa mumsig rom.

Målet är att så småningom att lägga ut lite praktiska Kuba-tips samt avliva (och bekräfta) ett par fördomar om Kuba (maten är inte alls så hemsk och alla kubaner dricker verkligen rom). Och när vi återhämtat oss från chocken efter mötet med verkligheten kommer det även upp lite mer bilder på Flickr.

26 timmar taxi och buss senare ar vi ar nu i den lilla byn Vinales i vastra Kuba. I hela staden finns bara en dator med internetuppkoppling och kon ar lang sa vi kommer inte kunna blogga nagat mer innan vi nar Havanna for var resa hem.

Vi har nu varit i Baracoa nagra dagar. En liten lugn kustby sa langt osterut man kan komma pa Kuba. Imorgon kommer vi ge oss ut pa en resa som kommer att ta oss fran Baracoa till Vinales, nastan sa langt vasterut man kan komma. En natt liten 24 timmarsresa med taxi och buss.

Vi hor av oss med en langre blog nar vi natt fram till Vinales.

Som de kubanska veteraner vi ar efter tva veckor bland rom och cigarrer, summerar vi har lite av den kubanska kulturen. Fullkomligt subjektivt, sett fran ogonen pa tva goteborgare.

Kubanerna

Lika oppna och pratglada som ryktet sager aven om de i manga fall har nagot i baktanke. Samtalen landar ofta i “You wanna buy cigars. Very good price” eller “You need taxi? My friend will drive you. Very good price.”.
Men det finns de som ar nyfikna och bara vill prata. Som killarna Niklas traffade en natt i Havanna (medan jag lag pa rummer i en kort men intensiv slang av kraksjuka).
De var i tjugoarsaldern och som sa manga tjugoaringar i Sverige - totalt insnoade pa hiphop. Stora idolen var Jay-Z men det blev stor uppstandelse nar de horde att vi sett DJ Premier hemma nyligen.
Den enda av killarna som kunde engelska sa till Niklas “Nagon gang innan jag dor ska jag ha varit utomlands”. Man kan inte lata bli att undra hur tankarna gar i huvudet pa en sadan kille. De ser turister i deras egen alder som redan upplevt stora delar av varlden. Och hiphop varlden. Och det de sjalva kan gora ar att dromma om att nagongang innan de dor sa kanske…
Men vi kan inte lata bli att ibland avundas deras tillvaro. Forvisso fattigt. Men det verkar vara ett tillbakalutat gladjefullt liv. Kantat med en del rom.

Musiken

Den ar overallt. Pa torgen. I husen. Pa gatorna. Och sjalvklart i barerna. Msuiken och dansen ar en stor del av den kubanska kulturen. Overallt finns de kubanska livebanden med trummor, gitarrer, stabas och andra tankbara instrument som hjalper till att sprida salsatoner over on.
Och kubanerna ar inte sena att hanga pa i en spontan salsa-svangom. Eller atmindstane svanga lite pa hofterna at gatubandens toner.
Det senaste inom den kubanska musiken ar reaggaton. En popig variant av av reagge som de flesta ungdomar verkar vigt sitt musiktycke till.
Men den stora megahiten pa Kuba just nu verkar vara en av forra arets radioplagor fran melodifestivalen (nagot osteuropeiskt hopkok som varken jag eller Niklas kan namnet pa). Big waste att kidsen lyssnar pa osteuropeisk europop nar de har sa mycket egen bra musik.

Den flirtiga kulturen

Den kubanska kulturen ar oppen och varm. Varm i dubbel bemarkelse och kladstilen gar efter mottot “ju mindre dessto battre”.
De kubanska tjejerna ar inte radda att visa vad de har. Oavsett storlek. For har visar man glatt magen, small som XL. Och dom kubanska killar ar inte radda att visa att de ser vad tjejerna har. De busvislar, kastar slangkyssar och flirtar med det mesta med tva X kromosomer. Med ar pa ett charmigt satt och inte ens i narheten och de alkoholstinna desperata kvart-i-tre-raggen som killar i Sverige kor med. Sa hor ni svenska killar - at till Kuba och lar er hur man flirtar.
Men det finns en annan sida av hela pojke-gillar-flicka grejen. Overallt syns aldre vasterlandska man med inte alls lika gamla och inte alls lika vasterlandska tjejer. Om det ar ren prostitution eller ett satt att hitta ett battre liv utomlands vet vi inte. Det finns troligen bada sorter. Men p under vart besok i hotellbaren pa av Santiago de Cuba finare hotell igarkvall sag vi flera par som efter en drink drogs sig tillbaka till…

Politik

Precis som vi vantade oss ligger revolutionen som en ande over hela Kuba. Slagord malade pa vaggarna, monument over fallna hjaltar fran revolutionen och revolutionsmuseer. I massor.
Det ar helt enkelt Fidel som bestammer bade hur historien och nutiden ska se ut. Och kubanerna verkar kopa hela paketet. Vi har pratat med flera som ar bade valutbildade och har mycket kontakt med utlanningar och alla har samma installning. Castros ord ar den enda sanningen.
De tror blint pa allt de sager, bade vad galler den kubanska utvecklingen och utrikesrelaterade fragor. Inte minst nar det handler om den stora onde grannen i norr.
Men vem kan klandra ett folk som standigt matas med endast en version av allt. Dessutom en politiskt tvattad och valformulerad version. Medieutbudet ar minst sagt klent och tillgangen till internet ar nagot som mest finns for turister, myndigheter och vissa studenter.
Ge Persson och hans posse nagra ar med dom forutsattningarna och vi skulle troligen vara exakt likadana i Sverige.

Santiago de Cuba

Santiago de Cuba ar ingen hojdare med trafik, museer i langa rader och betydligt mer hustling an i till exempel Trinidad. Vi ser bada fram emot imorgon bege oss till det betydligt mindre och betydligt mer naturnara Baracoa.
Men vi har hittat ett par smultronstallen. Bland annat ett litet kafe, dar vi pa dagarna avnjuter gudomligt gott kaffe. Och igarkvall blev vi tillfalligt adopterade Santiago de Cubas egen miniganster och hans homies. Plocka ut alla typiska drag av gangsta-stereotypen fran valfritt getto i New York och gor sedan parodi pa resultatet. Dar har vi var nyvunne ganstervan. Han bjod in sig sjalv till vart bord igarkvall, medan hans posse (och chaffor) snallt fick sitta och vanta vi ett annat bord. Darefter underholl han oss hela kvallen med att omsom prata om sig sjalv och sitt getto och omsom sjunga med i reaggatonlatarna som de stackars sonderspelade hogtalarna krystade fram.
Det visade sig att forutom reggeaton gillade han aven Christina Aguilera och sjalvklart schlagerdangan fran 2004 som alla kubanerna verkar alska. Mycket gangsta.
Framat natten kom aven Candyman, enligt sakra kallor (gissa vem) den nastbasta reggeaton-MCn i Kuba. Efter lite beef sa var de redo att dra sig tillbaka till en fest hos var gangsta, trots en lockande inbjudan sa gick vi hem till var casa dar var vard vantade uppe. En nackdel med att inte ha nagra nycklar till sina gaster.

Trindad vagrar slappa taget om oss. Vi planerade att stanna fyra dagar. Sedan blev det fem. Och nu ar vi inne pa sjatte dagen.
Men ingen kan klandra oss for att vilja stanna i detta tillbakalutade paradis, sa langt fran projektbudgetar och tajta deadlines som det gar att komma.

Men Trinidad verkar heller aldrig sova och trivaliteter som att ga och lagga sig i tid for att orka upp nasta dag ar knappast nagot kubanerna lever efter. Det ar alltid nagon fest pa gang i nagot av de pastellfargade husen. Och de sista salsatonerna har precis tonat ut nar djuren (las tupparna!) borjar vakna till liv och halsar morgonen valkommen.

Morgonarna tillbringa vi pa den lummiga takterrasen dar vart vardpar har dukat upp en frukost med frukt i massor, agg, brod, te och, saklart, cafe con leche. Sedan beger vi oss ner till Playa Ancon. En lugnt turistglest strandparadis med den sedvanliga kritvita sanden som mynnar ut i Karibiska havet med sitt turkosa vatten.
Niklas har aterfunnit sitt ratta element. Flytandes pa magen i vattnet med snorkeln pa plats i en standig jakt pa nya fiskkompisar.

Framat kvallen drar vi oss tillbaka till var grona takterrass dar vart vardpar var kvall gor slarvsylta av alla rykten om det daliga kubanska koket. Grillad fiskfile, stora saftiga rakor och grillad hummer. Vi kan bara rapa belatet och konstantera att Lonely Planet har ratt om att var vardinnas mat ar “dangerously delicious”.

Igar gjorde vi dock en avstickare upp bland de boljande bergen (naja, sa nara berg man kommer i den har delen av Kuba) och dalarna.
En rysk lastbil tog oss pa en halsbrytande fard upp och ner pa den slingrande vagen (halvvags bjods pa en god-morgon-cuba-libre, precis vad man ar sugen pa klockan 10) som till slut tog oss till igangen av nationalparken Topes de Collante dar var guide vantade.
Sedan bjod han pa sex timmar vandring genom den kubanska skogen och en rejal lektion i kubask flora och fauna. De forsta tre timmarna gick rakt ner i en dalgang och for vart steg vi tog visste vi att samma steg sedan skulle tas i motsatt riktning. Uppat.
Sa med vetskap om vad som komma skulle var slutmalet i dalgangen extra valkommet. Ett sprudlande vattenfall. Som gjort for ett uppfriskande dopp for overhettade vandrare.
Uppfriskana var ordet. Saga vad man vill om vattenfall, vackra och romantiska som fa andra saker. Men varma ar de inte.
Det var dock precis vad vi behovde for vandringen tillbaka. Tre kilometer uppfor. Uppfor. Och uppfor. Den iskalla kubanska olen som vantade nar vi kom fram satt som en nubbe pa midsommar.
En riktigt bra dag som avslutades med ett par mojitos pa Casa la Musica, dar salsabandet blandade upp den kubanska natten med latinska rytmer.

Imorgon slapper vi till slut taget om Trinidad och beger oss till Santiago de Cuba, 12 timmars bussresa mot sydvast.

Sma valbevarade kolonialhus trangs kring kanterna av tranga kullerstensgator dar hastar drar vagnar med krukor, brate och livsmedel. Ljudet av hovklapper blandas da och da upp av ljudet av fran dieselmotorer och man paminns av att det faktiskt ar 2000-tal, inte 1800-tal.

Det ar uppenbart att varfor Trinidad, en liten stad med cirka 60000 invanare i sodra Kuba finns med pa UNESCOs varldsarvslista. Trinidad grundades 1514 av Diego Velazquez for att fungera som en bas for resor ut i denna del av den nyupptacka varlden. Idag ar det en unik kvarleva fran den tidiga delen av den spanska kolonisationen.

Det ar tydligt att kubanerna inte ar ett jaktat folk. Har tar det mesta med ro och skyndar inte i onodan. Harom kvallen foljde Niklas med en kubansk man tills han hem for att titta pa cigarrer. Nar Niklas satte ivag i sitt sedvanliga vasterlandska storsstadstempo papekade de kubanske mannen att det var alldeles for snabbt for att vara pa Kuba.

Vi fragar oss standigt - Gor inte kubanerna nagot om dagarna? Jobbar? Gar i skolan? Na, de flesta verkar ta det ganska piano. Sitter pa en parkbank, hanger vid ett gatuhorn eller ligger och smachillar i en trappuppgang. Siestan verkar dagslang pa Kuba. Ett konkret exempel ar glasshaket vi besokte i Havanna haromdagen. Fyra (minst!) koer som ringlade sig langa pa trottoarerna. En trolig vantetid pa sakert en halvtimme. Mitt pa en vardag. For en glass.
En halvtimme. Det ar vi knappt beredda att lagga pa en lunch i Sverige.

Idag blir en lung dag pa Trinidads kullerstensgator. Ett planerat besok pa den lokala cigarrfabriken och sakert ett och annat stopp for en mojito. Niklas lar sakert gora av med cigarren han fick fran en pratglad australiensare igar.

Vi bor hos Araceli Reboso och hennes man. Trinidads snallaste och gulligaste par som serverar oss god frukost och ikvall ska vi testa hennes mat som enligt sagen ska vara “dangerously delicious”.

Tredje dagen i Havanna. Spanskan ar fortfarande ganska bedrovlig men kubanerna ar bade vanliga och nyfikna sa vi har lyckats halla ett par stapplande samtal med nagra.
Forsta dagen traffade vi Pototo i hans lagenhet dar han bjod oss pa var forsta kubanska mojito. Mycket (!) rom och ingen mynta. Men den slank ner fint i varmen.
Solen lockar just nu mer an ett kyligt internetkafe sa det blir inte mer just nu.
Imorgon beger vi oss vidare till Trinidad. Vi skriver mer darifran.

Det finns nu lite bilder pa Flickr fran Havanna.