Arkiv för april, 2005

Goldfrapp i mjukporris?

26 april, 2005

På den engelska landsbygden träffas Mona och Tasmin. Under sommaren upptäcker de båda tjejerna att de har mycket att lära av varandra. Och mycket att utforska tillsammans…

Det låter som en mjukporris, och kanske är det just vad My Summer Of Love är. Men det är inte det intressanta. Nej, det är det inte alls.
Det intresssanta är att det är fantastiskt underbart braiga Goldfrapp som skrivit musiken i filmen (från arjanwrites music blog). Så i väntan på att deras nya album ska bli klart (suck, denna väntan…) tänker jag snoka rätt på filmen. Knäppa bort bilden. Höja volymen. Och bara njuta av något av det vackraste som finns i musikväg. Goldfrapp.

Mer casting för Da Vinci-koden

22 april, 2005

Det råder väl delade meningar om hur bra boken egentligen är. Men jag måste erkänna att jag ser fram emot att The Da Vinci Code ska bli film. Och castingen blir bara bättre och bättre.
Jag är inte helt övertygad om Tom Hanks som Robert Langdon. Han känns lika spännande som Meg Ryan i en romantisk Hollywoodkomedi och jag skulle kunna räkna upp ett tiotal andra namn som jag hellre skulle se som Langdon. Men hur kul ska det inte bli att få se megasöta Audrey Tautou som coola Sophie Neveu. Eller Jean Reno som fransk teknikgalen polischef.
Fast det där är all old news. Nu har två andra intressanta namn tillkommit på rollistan, enligt Coming Soon. Alfred Molina som biskop Arigarosa och Sir Ian McKellen som Sir Teabing.

Are we excited? Yes, we are.

Passion of the Pope

13 april, 2005

Påven har knappt hunnit knacka på pärleporten innan Hollywood börjar gnugga händerna. Och det var väl bara en tidsfråga innan någon skulle trycka på rec-knappen.
Den ryktena svärmar kring just nu är … just det… Mel Gibson, som funderar på att göra en religiös favorit i repris och förvandla påvens liv till en blockbuster. Enligt Guardian Unlimited har han redan påbörjat inspelningen och skickade bland annat över ett filmteam som filmade påvens begravning.

Säga vad man vill om Passion of the Christ (jag tänker i alla fall aldrig se det religiösa dravlet till rulle) men en film om Johannes Paulus II skulle kunna bli ganska intressant. Och jag är övertygad om att påvens liv har potential att dra en publik utöver den korskyssande innersta kretsen av vatikandyrkare. Men med Mel Gibson i täten… Nä.
Mel – lägg av. Det räcker nu. Det är inte roligt längre. Gå tillbaka till pickadollan och biljakterna och lämna påven ifred.

Deprimerande dålig skolmat

13 april, 2005

Det var bland det värsta jag sett på tv. Och jag höll på att koka över av ilska för att ett samhälle får fungera så.
Det var Kanal 5s serie Jamie Olivers skolmat som orsakade mitt spontana tisdagsutbrott. Serien handlar om hur stjärnkocken går lös på den engelska skolmaten, kastar ut skräpmaten som består av pizza, hamburgare och pommes frites och istället inför vällagad och nyttig mat. Bra va.
Well, det tycker inte kidsen som grimaserar, spottar och fråser åt allt som inte lämnar genomskinliga fettfläckar på underläggen. Varför? De är helt enkelt vana vid att äta skräpmaten varje dag. Jag upprepar. V a r j e d a g.
Hör ni hur det låter. Man låter skolbarnstoppa i sig rent fett till lunch var dag. Glufs. Glufs.
Och när goda curryrätter med ris eller kycklingwraps står på menyn fnyser de föraktfullt och plockar upp en chipspåse ur väskan. Vaihelvete?! De spottar åt mat vi drömde våta drömmar om när vi satt i skolmatsalen och tryckte ner kokt dillkött.
Det är lätt att bli förbannad på barnen. Det är ju de som beter sig dåligt och jääääävligt bortskämt. Men det jag blev riktigt förbannad på igårkväll är de vuxna.

1. Mattanterna.
Vad är det för clowner de släpat in i skolköket som inte ens kan riva en citron? Är det så illa att deras kunskap om mat går vid att riva upp en pizzaförpackning och slänga i skiten i ugnen?! Är det inte dom som ska ha bra kunskap i näringslära och sedan kunna göra vettig skolmat utifrån det? Tydligen inte.

2. Föräldrarna.
Man skulle kunna tro att föräldrarna skulle gråta av lycka när någon kommer in med ambitionen att laga nyttig mat åt deras barn. Men nejdå. Istället reagerade de med ilska och undrade var maten tagit vägen. Jo Mr Smith. Den ligger på er sons tallrik. Det är giftet dom kastat ut.

Rapport efter rapport berättar hur illa det är med barns övervikt och hur viktigt det är för inlärningen att barn får bra mat. Men det verkar gå de vuxna förbi. För hur kan man annars förklara deras ignoranta och idiotiska förhållningssätt till skolmaten.
Jag tycker synd om barnen! Och jag tycker synd om de vuxna som inte kan ta hand om sina barn bättre än så.
Lyckligtvis verkar det peka åt rätt håll. För några veckor sedan fick Jamie Oliver ett löfte från Tony Blair om 220 miljoner pund till bättre skolmat. Jag tycker bara det är sorgligt att skolmatens kvalitet är förmål för en debatt snarare än den självklarhet det borde vara. Mycket sorgligt.

Ingen mer Sean Penn

7 april, 2005

Det är inte bara i svenska vård- och konsultbranschen som utbrändheten är ett faktum. Inte ens det evigt snäckskalsomgivna Hollywood klarar sig undan.
Denna gången är det Sean Penn som fått nog av allt och besultat sig för att ta en timeout.
Det är stjärnspäckade All The King’s Men (Sean Penn, James Gandolfini, Jude Law, Anthony Hopkins, Kate Winslet…) som fick stjärnan på fall.
”The first week back, you want to make up for all the time you spent away from the kids – mistake. You have to pretend you’re still away except you’re not, so you just sleep and they come to see you, otherwise you’re ill. This one (All The King’s Men) has been extremely rough. I’m pretty burnt out and I’m going to have a couple of years off at least now.”, säger han till Imdb.

Sunt beslut. Men tråkigt för oss andra. Mycket tråkigt. Jag gillar Penn och hoppas verkligen att han hittar tillbaka till duken nån dag.