Före…

… under…

… och efter

- Väga mindre än 60 kilo.
- Ha ätit en råromantisk middag på en Guide Michelin-resturang i Paris… eller åtminstone ha varit i Paris.
- Ha tagit mig helskinnad förbi den där 30-årskrisen jag fortfarande väntar på.
- Få hela vår lägenhet inredd av Roomservice så den hamnar i nåt snajsigt inredningsmagasin.
- Skaffat en ny egen stil med kläder som får mig att se skitsnygg ut.

Jag fyller 31 om 3 dagar. Bäst jag fixar till ett par punkter:
- Undvika att sticka över 65-kilosstrecket.
- Ta take away från pastahaket nere på hörnet. Kanske till och med dra till med en take away-latte på hemvägen.
- Ducka 30-årskrisen ett år till (jag kan fylla år, jag är inte rädd. jag kan fylla år…).
- Röja upp Albins leksaker från golvet så man kan korsa vardagsrummet utan att kliva på femton elefanter och tre färgglada plastgrunkor.
- Köpa nya strumpor. Jag kanske lyxar till det med ett par från NK.

Planen: Nio dagar med himmelskt vin, mumsig mat och böljande knallgröna landskap.

Facit:

Dag 1
Vi hade hört hemska rykten om hur det är att flyga med småbarn. Dom får typ jätteont i öronen vid start och landning och skriker sig genom de delarna av flygturen som jag själv hatar mest. Så gissa vem som var jordens malligaste föräldrar när Albin garvade sig igenom starten och sedan ägnade resten av flygturen, inklusive landningen, åt att sussa som ett litet… barn. Jag satt och spanade runt på de andra bebisarna som fanns med på flyget och vid varje uns till gnäll jag hörde från dem hoppades jag att de sett när vi satte oss med Albin så att dom nu tänkte “Åh, titta vilken duktig bebis dom har!”.
Vi visste redan att italienarna är barnkära filurer, men att Albin skulle vara värsta trafficstoppern hade vi inte riktigt räknat med. Innan vi lämnat flygplatsen hade han kammat hem ett “Mama Mia!” i kör från ett gäng tjocka italienska gubbar och ett andaktigt “Bella” från två kvinnliga flygplatsanställda.
Efter att ha baxat ut vår bautastora hyrbil (fattar ni hur mycket packning en liten bebis behöver?!) genom ett tvättäkta italienskt parkeringskaos, tog vi oss an de ca 20 milen till nästa stopp Siena.
Kvällen tillbringade vi i ett vackert Siena där vi moffade pasta och sörplade gott vin på en liten ristorante vid ett litet torg. Vi hade landat. Vi var redo för en orgie i kulinariska middagar, myspysiga promenader i gamla städer och upptäckarfärder längs Toscanas landskap.

Dag 2
Eftersom Albin somnat ganska sent kvällen innan fick vi sovmorgon (!) till ca 8 (!). Lyx! Men är man på semester så…
Var gång jag är utomlands blir jag bara mer och mer förälskad i frukostarna hemma. För det italienska köket i all ära (och då menar jag det), men deras frukostar är ljusår ifrån den övriga maten. Frukosten bestod av ljust formfranska med nån tonfiskgegga på, förvisso nedsköljd med en mumsigt skummig cappucino. Vad vi inte visste då var att detta skulle bli enda frukosten vi inte åt i skift, men mer om det senare…
Dagen spenderade vi i tvättäkta turistanda med kameran snurrad femitelva varv runt kroppen (det är skitfarligt att lämna värdesaker obevakada för det finns jättemånga ficktjuvar, det står det i guideboken) flåsandes fram på de smala gatorna som slingrar sig fram bland de tusenåriga husen. Vackert som tusan var det.
Kvällens middag (ja, det blir mycket tjat om mat, vi är i Italien. Okey?) spenderade vi med att äta i skift på en liten söt italiensk trattoria med massvis med pasta på menyn. Hmmm, vad ska vi välja. Åh, det fanns bara ett vegetariskt alternativ. Jamen dåså. Fast gott var det!
Tyvärr blev den där planerade megaromantiska italienska aftonen inte mycket mer än en plan. När vi tryckt i Albin femton smörgåsrån och inte vågade mata ungen med fler (han började dessutom tröttna på att suga i sig kexklegg från fingrarna) fick vi fortsätta middagen i skift. En satt och utövade låtsasromantik på restaurangen medan den andra vallade lillkillen på gatan utanför. Allt för att undvika det där nyfunna falsettskriket han lagt sig till med.
“Titta där Albin! Ser du husväggen, den är tusen år gammal! Fin va? Och kolla där, en italienare. Om du är tyst i några sekunder säger han kanske ‘belissimo’ till dig”. Osv osv osv under resten av den romantiska italienska kvällen.

Dag 3
Efter en snabb frukost styrde vi vår bauta-Ford mot landsbygden och den gamla villan där vi bokat rum för två nätter.
Jag höll på att kissa på mig av lycka när jag såg huset och utsikten från uteplatsen som hörde till vårt rum. Världens vackraste hus med en utsikt mot en gigantisk illgrön dalgång. Jag kände mig som värsta turknutten som lyckats pricka just det huset tills jag insåg att i princip alla hus i hela Toscana ser ut så och har samma hisnande utsikt. Men skitsamma, vi var meganöjda med vårt husval och tänkte att här skulle vi leva lugnt och skönt och det skulle smitta av sig på Albin så han fann sig till ro också.
Eftermiddagen spenderade vi med att åka runt bland vingårdarna. Och efter att ha snurrat in på en gigantisk gård där lunchen troligen gick på tresiffrigt (i euro räknat) samt bokat och sedan fått avboka en vingårdstur för att gissavem inte var på humör, hittade vi en liten vinshop där vi ralmade in. Och möttes av Toscanas suraste och mest oengagerade tant. Så efter att ha tassat runt på tå i butiken ett par minuter och vågat oss på att provsmaka ett par viner shoppade vi snabbt loss på ett par flaskor och drog därifrån. Phu…
Den fortfarande oupplevda romantiska italienska middagen försökte vi oss den här kvällen på i en liten by ett par km från vårt hus. En liten ristorante (troligen) ägd av italiens gulligaste dam. Och efter att ha svettat oss igenom två middagar fick vi äntligen åtminstone sitta vid samma bord under större delen av kvällen när vi åt resans tveklöst bästa pasta (Niklas utnämner den dessutom till bästa pastan - ever) och godaste vin. Albin var hyfsat med på noterna och illvrålade nog bara en… eller två… gånger.
Löjligt god mat (note-to-self: måste använda mer citron i matlagningen!), allt det där man kan önska sig av ett vin och en ganska samarbetsvillig bebis. En lyckad kväll som efter att ha nattat Albin avslutades med att hejja fram Sverige till vinst med 1-0 mot Paraguay (Freeeeedrik Ljuuuuungberg!) för att sedan fortsätta på den berömda uteplatsen där vi mumsade i oss ett av dagens vinfynd - värsta lyxiga rosévinet för säkert 5 euro. Minst.

Dag 4
Vi hängde kvar på samma fina “casa”. När vingårdarna trängs som caféerna hemma på Linnégatan, då flyttar man inte på sig i onödan.
Trots falsettvrålen fortsatte Albin att charma Armani-skjortan av italienarna och kammade hem ett par “Dolce!” och “Bambino fantastico!”.
Planen var att åka runt lite bland de små byarna kring vårt casa. Men ingen biltur på den toscanska landbygden är komplett utan minst ett vingårdsbesök så vi våldgästade en sömning söt liten gård där vi fick en privat visning av vinkällaren. Låter väldans lyxigt, kanske lyxigare än det egentligen var för vi fick gå in i rummet bredvid källarrummet där dom hade sin försäljning och titta på vintunnorna. Men det var spännande nog för ett par svältfödda Systemet-kunder för efter ett gäng “ååååååhhhh” shoppade vi loss på två vinflaskor och en olivolja.
Lunchen tillbringade vi i en av de närliggande små byarna där vi försökte oss på en italiensk lunch på torget. Det gick väl sådär. En av oss åt medan den andre vandrade runt med Albin på torget och försökte avleda hans falsettvrålsförsök med att trigga honom på det nyvunna intresset - träd och buskar. Enda sättet att i de värsta stunderna få tyst på ungen var att ställa sig framför en växt så han kunde få dra i bladen. Det stackars torget var nästan kalt på blommor när vi var färdiglunchade, men å andra sidan hade invånarna hörseln kvar.
Vid det här laget hade vi gett upp hoppet om de där lugna middagarna och allt vi begärde av kvällens middag var att få äta samtidigt utan falsettvrålen. Så vi åkte in till Siena och köpte på oss lite bröd och pålägg som vi kunde avnjuta på uteplatsen när vi nattat Albin.
Bingo. Vi fick en härligt lugn middag. Förvisso utan den där himmelska pastan, men dick med bröd, ruccola, tomater och italiensk ost. Åsså vin så klart. En klar höjdare som fick agera mall även för middagen dagen därpå.

Dag 5
Florens. Vi var ju bara tvugna att ta en dagstur dit. Ingen av oss är särskilt konstintresserad, men det är ju ändå Florens. Ett besök för att ta igen alla läxförhör man haft om Medicis och Galileis.
En timmes bilfärd senare befann vi oss i ett myller av turister och florensinvånare och efter en mutflaska med mjölk till Albin vågade vi oss på en promenad till Uffizierna. Men efter ännu en lunch i skift där Albins falsettfärdigheter bara ökat på och efter att ha halvjoggat genom Uffiziernas uteplats gav vi upp. Ordentligt. Så vi ringde flygbolaget och bokade om resan hem till dagen efter. Det var liksom ingen idé. Toscana förtjänar bättre än middagar i skift och halvsressad vingårdsbesök. Så vi avslutade vår Italienresa med ännu en kväll på vår uteplats efter vi nattat Albin.

Dag 6
Bortsett från ett besök i den lilla byn Montepulciano (åååååhhhh….) där vi faktiskt fick ett par riktigt trevliga timmar med en väldigt samarbetsvillig bebis, gick dagen mestadels åt hemresan. Ett par timmars bilfärd tillbaka till Rom, ett par timmar på flygplatsen där vi mestadels fick valla Albin som vid det här laget var riktigt trött på resan och till slut ett par timmar på flyget där lillkillen tog igen allt från resan. Större delen av tiden sov han i mitt knä och sista halvtimmen när han var vaken uppförde han sig exemplariskt. Och vi var jordens malligaste föräldrar igen.
Italienresan blev inte riktigt som vi tänkt oss. Ingen tiramisu, ingen caprese och ingen grappa. Men vi hann med den goda pastan, det smarriga vinet och vi hade ju tur med vädret.
Och jag har nästan lärt mig stava till arrevidetji…

Imorgon reser vi! Nio dagar med himmelskt vin, mumsig mat och böljande knallgröna landskap. Toscana - here we come.

Korta reserapporter snart i en blogg nära dig.

San Gimignano, Toscana

Entertainment weekly listar historiens sämsta uppföljare.
Jag har svårt att hålla med om allt. Vad gör till exempel Gudfadern III här? Okej, den är inte lika bra som sina föregångare, men kom igen… vi pratar om filmhistoriens sämsta uppföljare.
Dessutom borde Star Wars I ligga högre på listan, den är en stor geggig skamfläck i filmhistorien.

25. The Matrix Reloaded
24. The Next Karate Kid
23. Porky’s II: The Next day
22. Teen Wolf Too
21. Legally Blonde 2: red, white & blonde
20. The Godfather part III
19. Revenge of the Nerds II: nerds in paradise
18. Battle for the Planet of the Apes
17. Star Trek V: the final frontier
16. Ocean’s Twelve
15. Dumb and Dumberer: When Harry Met Lloyd
14. Conan the Destroyer
13. The Sting II
12. Star Wars: Episode I - The Phantom Menace
11. Dirty Dancing: Havana Nights
10. Jaws: The Revenge
9. Speed 2: Cruise Control
8. Friday the 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan
7. The Fly II
6. Weekend At Bernie’s II
5. Batman & Robin
4. Blues Brothers 2000
3. Leprechaun: Back 2 Tha’ Hood
2. CaddyShack II
1. Staying Alive

Låten må vara en klassiker, men filmen faller inte Entertainment Weekly i smaken.