- När blir killar kungar av taktkänsla?
Musiklektionerna på mellanstadiet var likadana var gång. Tjejerna sjöng bäst och det var dom höll takten bäst. Killarna var liksom konstant en och en halv takt efter i Teddybjörnen Fredriksson vilket resulterade i att dom alltid fick bottennappen i instrumentlådan - triangeln eller gurkan.
Men därefter måste något ha hänt med den manliga taktkänslan. Förra helgens scratchnirvana på Jurassic 5-konserten följdes upp av en scratch-dokumentär två kvällar senare och plötsligt är alla taktsäkra tjejer som bortblåsta. Det är bara killar bakom skivspelarna. Var fanns de här manliga idiotsäkra scratchgurusarna under mellanstadiets musiklektioner? Skolkade de eftersom Teddybjörnen Fredriksson var lite out of their league? Eller är triangeln och gurkan typ världens bästa taktkänsleutvecklare? Jag förstår helt enkelt inte, när blir killarna kungar av taktkänsla??

- Anders och Måns for presidents!
Eller åtminstone statsministrar…
Enda sedan jag hörde dem på radio för första gången har jag varit lite småkär i radarparet med Sveriges bästa humor och torsdagskvällens premiär för Fråga Anders och Måns resulterade i mascarafläckar långt ner på hakan och skrattkramp i muskler jag inte ens visste att jag har. Hur kan man inte älska ett program vars syfte är att reda ut hur länge en nyhet är en nyhet och vem Kreti och Pleti egentligen är. Torsdagar har blivit min nya favoritdag.

Jag söker med ljus och lykta efter ett bra program för projekthantering. Något i stil med MS Project eller Open Workbench (som tyvärr inte finns för Mac) och gärna open source eller freeware. Hittelön utlovas i form av evig tacksamhet.

På torsdag börjar jag jobba igen. Då ska jag göra en sån där brakentré där alla unisont konstaterar hur snygg jag är och förundras över min otroligt rätta outfit. Det finns bara ett problem. Jag har nada koll på mode. Det känns som om någon stängt in mig i ett parallellt universum där kläder mest innebär skyddsutrustning mot Sempers Pytt-i-panna-puré och bebiskräka och nu, några månader senare när det är dags att börja jobba igen, släpper ut mig i verkligheten igen. Den där verkligheten där man 1) inte går ut med fäckar på kläderna eller hår med matklegg i efter bebis använt det som lian (aj!) och 2) tänker åtminstone lite på att vara snyggt klädd.
Hur sjutton ska jag få till den där entrén med ett sådant utgångsläge? Läge att ransaka mitt mode-jag. Hmm, få se nu… Jag har hajjat att det ska vara smala ben på jeansen i år. Jättesmala. Så smala att man får hugga av sig foten, ta på jeansen och sedan sätta fast foten igen. Vill man vara fin får man lida pin. Typ. Men sedan är det stopp. Vad har man på sig när man ska vara snygg den 5 oktober 2006?
Dunno. Min garderob ser ut så här: Ett gäng t-shirts, baggy jeans, några luvtröjor och alldeles för många men-det-är-ju-så-billigt-så-jag-tar-ett-par-stycken-linnen. En garderob som är så ute att den snart är inne igen (mode går i cykler, det har Ebba-Slebba sagt). Dags att uppgradera garderob version 0.1 till version 2.0. Misson: bli värsta modesnyggingen inför jobbstarten.
Efter lite efterforskning har jag kommit fram till att det inte bara är superdupersmala jeans som gäller, det ska även sitta ett piffigt litet skärp i midjan. Jättesnyggt på alla trådsmala 20-åringar, för att inte tala om skyltdockorna (den som vore en skyltdocka… man är skitsnygg i allt). Bara det att blotta tanken på mig själv i ett sånt där skärp sänder knasiga vibbar eftersom modet inte verkar inkludera valkar. Kan man anmäla trender till diskrimineringsombudsmannen? Jag tänkte mig något i stil med “Jag anmäler härmed smala-jeans-och-skärp-i-midjan-modet för diskriminering av småbarnsmammor som för länge sedan sagt adjö till midjan och hej till knasigt placerade extrakilon.” Undrar om dom köper det.
Hur som helst, jag lägger nog ner det där med skärp, det måste ju finnas något annat som är inne just nu som jag kan använda. Jodå, det finns fler saker. Tights! Senast jag kollade var tights så ute att det var något man hade på sig på ful-fester. Och nu ska man inte bara dra ihop icke-midjan med ett skärp, man ska dessutom flasha låren i något som bara innehåller snäppet mer tyg än nylonstrumpbyxor. Vaihelvete?! Enda trösten är att jag, när jag tänker efter, nog inte hade fått så mycket nya fräsiga kläder för mina 39,89 kr på kontot. Men om jag skjuter upp jobbstarten en sisådär två tre år så kanske mina streetkläder blivit jätteinne igen. Vid det laget har jag kanske även lyckats bli av med de där valkarna så skärpet sitter som en smäck. Fast det förståss… då är väl skärp i midjan tokigt ute för länge sedan.

Ikeas drömkökskampanj är världens mest prisade webbkampanj 2006 enligt Resumé.

Det känns faktiskt helt okej att jag börjar jobba imorgon igen när vår byrå rockar så hårt.