Jo, jag har väl insett att jag är en ganska blödig typ. Jag är en av dom som sitter och blinkar förtvivlat under de sista skälvande bio-minutrarna för att ingen ska se mina rödgråtna ögon när ljuset tänds (gud bevare…), jag gråter hejdlöst var gång jag bläddrar i barn(!)boken I huvudet på en katt för kissekatten dör på slutet (det är faktiskt otroligt sorgligt) och mascaran har för länge sedan begett sig söderut vid den här tiden en tisdagkväll. Varför? Grey’s Anatomy.

Och jag frågar igen - varför?? Grey’s Anatomy, det är egentligen inte en särskilt bra serie. Bortsett från världsrekord i “så många visdomsord precis innan eftertexterna som det bara går” - vad har den egentligen? Stilig läkare med rufsigt hår och vit rock? Check. Men det får mig inte att gråta (tvärtom). Huvudperson med trasslig bakgrund och helyllehjärta? Check. Men det får mig inte heller att gråta. Statister som kolar vippen i varje avsnitt? Check. Men det kan omöjligt vara svaret, för såååå blödig är inte ens jag.

Jag. Fattar. Inte. Varför. Jag. Lipar. Varenda. Jävla. Tisdag.

Men likväl, där sitter jag. Tisdagen den 23 januari 2007 klockan 21.58. En ung kvinna (statist, of course) har avlidit och den egentligen odärglige Dr Karev har precis räddat hennes ofödda baby som nu ligger i kuvös. Bredvid, med handen insträckt i kuvösen, sitter pappan och smeker försiktigt sitt moderslösa barn. Och tårarna flödar.

På mig alltså.

Andra bloggar om: Grey’s Anatomy, tv

Det var en rivstart efter mammaledigheten. Men efter mycket blod (nåja…), svett och tårar (faktiskt) är vi äntligen klara! volvoc30.se

Enjoy.

ps. Alla ni som spelulerat i vem avsändaren för thinkoutsidethebox.se är, nu vet ni

Andra bloggar om: Volvo C30, reklam, web

Blir det svårt att vänta till 2053 när den första iPhonen kommer att vara verklighet på den svenska marknaden? (nej, jag är int’ bitter för att vi aldrig får tag på ett Wii)

Misströsta inte! Nu kan du få en alldeles egen iPhone innan USA så mycket som hunnit öppna kartongen:

http://iphonecountdown.com/iphone_readymech.pdf

Skriv ut. Klipp ut. Vik ihop. Sedan är det bara att stoppa in din gamla Ericsson, limma igen och tadaaa! Du är typ först i världen med en iPhone.

Om du inte känner dig fullt så ambitiös kan du roa dig med att spana in alla fräcka features:

Andra bloggar om: iPhone, apple

Det är nu snart tre månader sedan jag och Niklas bytte plats. Jag gick tillbaka till jobbet och han fick gå hem till världens goaste 1-åring. Och vad jag längtade tillbaka till jobbet just då. Jag fantiserade om luncher utan avbrott för att plocka upp potatisklegga från golvet, fikapauser där jag kunde läsa en tidning i lugn och ro utan att ett par knubbiga fingrar kladdade ner och knycklade ihop sidorna med skivrecensioner och att få föra vettiga samtal med vuxna människor. Samtal som handlar om film, politik, skvaller och det senaste inom klimatförändringarna. Inte dreggelproduktion, motoriska framgångar eller dagens bajsmängd.

Det var då.

Efter ungefär tre månader i den där vuxna världen längtar jag ännu mer tillbaka hem till Albin nu. För så här är det…

Luncherna innebär oftast snabb galopp i spöregn för att hitta närmaste sushiställe som inte innebär tre timmars väntan, fikapauserna… vahetteresadu? Och faktum är att de där vuxna samtalen på jobbet minst lika ofta handlar om motoriska framgångar och dreggelmängd som samtalen på mammafikorna eftersom majoriteten av mina kollegor är småbarnsföräldrar dom med. Och eftersom gräset alltid är grönare på nivetvilkensida så längtar jag nu tillbaka till mitt klegg- och dreggelberikade mammaliv hemma.

Jag vill sitta på mysiga cafén och torka slungade bananrester från bordsgrannarna medan jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag vill stå och sympatiglo i tio minuter på en till synes meningslös sten på marken tills ryggen skriker, jag vill leka krypleken på golvet hemma tills knäna blöder, jag vill torka matrester från tak och fönster i köket hela eftermiddagen medan Albin tömmer kastrullskåpet för femtielfte gången, jag vill låtsas att plastgrunkan Albin precis slungat iväg till mig är den roligaste plastgrunkan jag sett i hela mitt liv, jag vill prata både bajsmängd och dreggelproduktion med mina mammapolare och unisont sucka över hur jobbigt det är att vara hemma med en 1-åring (medan vi i smyg stormyser och tar en tugga till av kanelbullen). Jag saknar allt det där.

2007 har inte ens hunnit bli en vecka gammalt, men jag vågar ge mig på en gissning att TV400 redan lyckats pricka in vad som kommer att bli årets lågvattenmärke i sin nya satsning Snyggast i klassen. Programmet går ut på att ungdomar (18-23 år!) ska rösta på varandra om vem som är ful och vem som är snygg. Dom som har tillräckligt bra snyggkoll kan sedan vinna en summa pengar.

Ett practical joke? En träffande satir över fenomen som snyggast.se? Knappast… TV400 menar inte bara allvar med sitt idiotupplägg, de använder även ord som “njutningsfull tv”. Hör här:
- Vi hoppas att åstadkomma en stark svensk produktion som är attraktiv och sensationell och som kan förtydliga TV400s profil som en kanal för njutningsfull tv, säger TV400s programchef Johan Kleberg till Dagens Media.

På frågan om inte hela idén är något cynisk svarar han:

- En smula, men det är underhållande för tittarna.

Herre gud.

Andra bloggar om: tv

Aftonbladet gör det enda rätta - listar 2007 års mest efterlängtade spel. Jag håller inte med om allt, jag ser till exempel betydligt mer fram emot Aftonbladets 12:a Final fantasy XII än 1:an Alan Wake, och jag har inte hört talas om ens hälften av spelen. Men det är ju just det som är tjusningen. Åh, vad mycket nya tuffa roliga spännande braiga spel det kommer det här året! I can’t wait!

Här är min alldeles egna topp-10-lista:

10. No more heroes
Om vi nu ska skaffa den där Wii-konsollen måste jag ju ha lite Wii-spel att se fram emot också. Så förutom att jag äntligen ska få börja spela Zelda tänker jag även testa GTA-inspirerade No More Heroes.

9. Spore
Aftonbladet säger: “Will Wrights storhetsvansinne börjar på encellsnivå och slutar en bra bit bortom avancerade framtidscivilisationer. Om ens där. Räkna med en ny dunderhit från mannen bakom ”The Sims”.” Jag säger: Okej!

8. Kingdom Hearts II
Jaja, jag vet. Detärjättegammaltochallaharredanspelatdet. Men inte jag. Och jag vill. 1:an charmade mig till att (som vuxen människa) spendera timmar tillsammans med ett gäng teckande Disney-figurer på jakt efter Musse Pigg och kanske nånstans på vägen även rädda världen. Jag bara måste få göra om det i uppföljaren.

7. World of Warcraft
Inte sprillans nytt för 2007 förvisso, men kanske blir 2007 året då jag äntligen får förlora mig i den där olovliga farliga men ack så lockande Warcraft-världen…

6. Sadness
Ännu ett Wii-spel och jag nöjer mig med att citera Aftonbladet här, mer behövs inte: “En studie i svartvit skräck som avhandlar narkolepsi, paranoia och schizofreni. Wii-kontrollen blir spelarens länk in i mardrömmen.“

5. Halo 3
Jag är inget fan av shooter-spel. Bortsett från en kort period av Quake-spelande (som oftast slutade i åksjukeillamående) under ett intensivt Framfab-projekt där det blev många nätter på jobbet, har jag bara spelat ett shooter-spel - Halo. Men f-n vad jag älskar det. Jag vet inte om vad jag gillar bäst, att ligga och tjuvskjuta på aliens med mitt snipergevär medan Niklas (vi bildar världens tuffaste Halo-team) springer runt med sin bazooka, eller att kasta mig handlöst in i en svärm av blobbar och bara… kötta är ordet. Allt är lika fantastiskt spännande och nervkittlande och om jag känner mig och Niklas rätt blir det en 360 innan året är slut…

4. Grand theft auto IV
Jag har knappt spelat de tidigare genialiskt bra GTA-spelen, men det finns inget spel som är roligare att titta på när någon annan spelar och jag har spenderat otaliga timmar att se på när Niklas stjäl bilar, slår ner poliser och raggar på ghettobrudar.

3. Fable 2
Jag har en ovana av att aldrig spela klart några spel. Hur bra spelet än är fastnar jag alltid någonstans halvvägs, tröttnar och lägger ner. Men Fable spelade jag från början till slut där jag bara vid ett par enstaka tillfällen gick upp till ytan för att hämta luft. Och mer kaffe. Det ska kanske tilläggas att detta var BC (Before Contractions).

2. The Legend of Zelda: Twilight Princess
Som soon to be Wii-ägare så ska jag äntligen få börja spela Zelda! Och förväntningarna är enorma… Jag vet inte mycket mer än att det tycks förvandla vuxna människor till tokberoende speljunkies (no names… ). Jag vill också!

1. Final Fantasi XII
(adiction-nivå: se Fable). Ge mig vackra sagor, hjältemodiga prinsar och tuffa prinsessor. Låt mig bli tårögd av fantastiska miljöer och få hjärtklappning av otäcka elakingar som vill mina hjältar ont. Om jag ska spela något spel 2007 så är det Final Fantasy.

Nä, det blir inget Madickenhus. Inte den här gången. Astrid Lindgren-mysigt gult trähus i all ära, men när besiktningsprotokollet kryllar av ord som innehåller “fukt” i någon kombination känns inte ens de hemlagade pajerna gjorda på trädgårdensäpplena fullt så intressanta längre. Jag vill inte inleda min eventuella huskarriär med att riva ner, göra om och bygga upp. Jag vill kunna flytta in och avnjuta åtminstone ett par grillkvällar i solnedgången med ett glas gott Rioja innan jag behöver börja fundera på renovering av murstocken.

Nåväl, det finns fler hus som vill bli sedda. Och någonstans står nog det där äppelträdet och väntar på mig.

Vissa dagar blir allt dåligt sådär bra igen och tillvaron får tillbaka den där rosaskimrande nyansen jag trivs så bra i. Som idag när jag fick veta att vi har ledigt på fredag. Snacka om hallelujahmoment.

Och i eftermiddag ska vi åka och titta på mitt Madickenhus.

Året börjar ju bra. Historiens elakaste halsont gör att jag inte får avsluta mitt jullov med Niklas hemmagjorda pizza.

Och.

Det.

Suger.