Hemlängtan
Skrevs den | januari 9, 2007 | Ingen har sagt något :-(
Det är nu snart tre månader sedan jag och Niklas bytte plats. Jag gick tillbaka till jobbet och han fick gå hem till världens goaste 1-åring. Och vad jag längtade tillbaka till jobbet just då. Jag fantiserade om luncher utan avbrott för att plocka upp potatisklegga från golvet, fikapauser där jag kunde läsa en tidning i lugn och ro utan att ett par knubbiga fingrar kladdade ner och knycklade ihop sidorna med skivrecensioner och att få föra vettiga samtal med vuxna människor. Samtal som handlar om film, politik, skvaller och det senaste inom klimatförändringarna. Inte dreggelproduktion, motoriska framgångar eller dagens bajsmängd.
Det var då.
Efter ungefär tre månader i den där vuxna världen längtar jag ännu mer tillbaka hem till Albin nu. För så här är det…
Luncherna innebär oftast snabb galopp i spöregn för att hitta närmaste sushiställe som inte innebär tre timmars väntan, fikapauserna… vahetteresadu? Och faktum är att de där vuxna samtalen på jobbet minst lika ofta handlar om motoriska framgångar och dreggelmängd som samtalen på mammafikorna eftersom majoriteten av mina kollegor är småbarnsföräldrar dom med. Och eftersom gräset alltid är grönare på nivetvilkensida så längtar jag nu tillbaka till mitt klegg- och dreggelberikade mammaliv hemma.
Jag vill sitta på mysiga cafén och torka slungade bananrester från bordsgrannarna medan jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag vill stå och sympatiglo i tio minuter på en till synes meningslös sten på marken tills ryggen skriker, jag vill leka krypleken på golvet hemma tills knäna blöder, jag vill torka matrester från tak och fönster i köket hela eftermiddagen medan Albin tömmer kastrullskåpet för femtielfte gången, jag vill låtsas att plastgrunkan Albin precis slungat iväg till mig är den roligaste plastgrunkan jag sett i hela mitt liv, jag vill prata både bajsmängd och dreggelproduktion med mina mammapolare och unisont sucka över hur jobbigt det är att vara hemma med en 1-åring (medan vi i smyg stormyser och tar en tugga till av kanelbullen). Jag saknar allt det där.
TweetKommentarer
Leave a Reply