pregnancy calendar





Husdrömmarna fortsätter…

Röken ligger lika tung som på en Stones-efterfest anno 1969. Om man kisar riktigt ordentligt kan man skymta dörren ett par centimeter bort, mer är det inte. Men det är ingen efterfest och röken är i själva verket imma från 20-minutersduschen Niklas precis tog. Scenen - vårt badrum en helt vanlig måndagsmorgon. Vårt laxrosa, badkarssaknande och konstant något för fuktiga badrum.

Det finns många som skulle döda hundvalpar (alltså riktigt söta hundvalpar med gyllengul päls och sammetsbruna stoooora ögon) för en lägenhet på 120 kvadratmeter i Linnéstaden. Hallå. Krypavstånd till stans bästa krog- och kaféutbud. Femton minuters promenad in till Avenyn (vad man nu ska där att göra…). Eller 5 minuter från hemmet till Kanye Wests spelning i Slottsskogen i somras. Inte undra på att hundvalparna lever farligt. Men själv skulle jag kunna döda för att komma ifrån Linné och byta ut det där shyssta krogutbudet jag ändå aldrig hinner utnyttja mot en tråkigt lagom förortsvilla med krypavstånd till barnvänliga promenadstråk snarare än barvänliga krogkvarter.

I fantasin bor jag redan i det där apfräsha huset i ett lagom pittoreskt villaområde där alla föräldrar och barn är bästisar. Jag har redan ett stort ljust kök med en spis där man inte kan pilla in ett knubbigt litet barnpekfingar där spislampan en gång suttit men däremot med ett stort rymligt kylskåp där matvarorna inte anfaller så fort man gläntar lite på dörren. Eller ett badrum där det fula laxrosa kaklet med matchande fula blommönster istället är ett vitt fräsht kakelparadis med badkar(!) och ventilation som faktiskt släpper in syre. Och en fin lagom stor trädgård (läs: lättskött gräsplätt) med grym uteplats där vi har värsta grillkvällarna med våra kompisar, som också bytt krog mot skog.

Men det känns som oceaner till min husdröm. Villapriserna är lika höga som Ami Winehouse på en efterfest och spekulanterna kommer med lånelöften som skulle få vilken ekonom som helst vid sina sinnes fulla bruk att dåna (detta gäller uppenbarligen inte bankernas så kallade "ekonomer"). Så hur ska vi hitta rätt i en djungel av alldeles för dyra villor och hämningslösa budgivare…

Eva @ 13:19
Filed under: Personligt