En rungande käftsmäll. Tårar. Ångest.

Nä, det var ingen behaglig timme under SVTs nya storsatsning Planeten igår. Att miljöförstöringar och klimatförändringarna är allvarliga är ingen nyhet, men Michael Stenbergs, Linus Torell och dokumentärhjälten Johan Söderbergs sätt att obarmhärtigt vräka upp fakta, intervjuer och miljörapporter i tittarens ansikte känns mer än något annat jag tidigare sett.
Planeten är det bästa jag sett i dokumentärväg sedan Surplus och jag ömsom grät och ömsom hade gåshud under 60 otroligt otäcka minutrar igårkväll. Det har aldrig förut varit så bitterljuvt att förstöra en torsdagkväll och jag kommer göra det nästa vecka igen.

Jag brukar inte bry mig om artiklar i kvällspressen. Och jag brukar i synnerhet inte titta på Farmen. Så när Expressen dunkar upp en artikel om någon Farmen-Gergil som påstås vanvårda sina hästarborde jag verkligen inte reagera. Allra minst blogga om det.
Men det handlar om en för mig ganska angelägen sak så jag måste ändå få lufta mina åsikter.

Grannar till den här Gergil är upprörda över hur han behandlar sina hästar.
– Hästarna står ute dag och natt, i minusgrader, regn och blåst. De har inget skydd och ser ut att bara ha gammalt vissnat gräs att äta. De stod och skakade i går natt, säger en av dem till Exressen.

Nu känner jag inte varken grannen, Gergil eller Gergils hästar. Så jag kan egentligen inte yttra mig i just det här fallet. Men jag blir så trött på människor och deras eviga daltande med sina djur.
Vi är experter på att överföra våra mänskliga känslor på djuren. Fryser husse eller matte så fryser djuret. In med hästkraken och stäng alla fönster. Pålle mår bättre inne i det instängda stallet än ute i hagen. Där är ju varmt.

Mina föräldrar har häst i ett stall strax utanför Malmö och där finns ett par levande skräckexempel på hur vissa hästägare tänker. Där finns ganska många fiiiina (uttalas med fisförnäm Östermalmska för bästa effekt) och dyra tävlingshästar med ägare som tycks tro att deras hästar är gjorda i toapapper. De får aldrig komma ut i hagen. De får inte ut och springa och ha roligt på fälten. Och de får aldrig komma ut på bete på somrarna.
Herre gud. Det är hästar. Hästar. Djur. Inte människor. Djur.
De har både päls och ett psyke som är gjorda för att de ska vistas utomhus.

Visst, det finns gränser. Klart att det finns fall när hästen faktiskt mår bättre av att komma in inomhus. Och visst bör en hage även erbjuda något form av skydd mot vind och regn. Men det betyder inte att hästen måste in i stallet så fort vädergudarna sätter en fis på tvären.

Personligen tror jag att en häst mår som allra bäst ju mer den får vistas utomhus.