Det är snart ett år sedan Linköping fick sin Fun Skatepark, Nordens första utomhusskatepark i betong. Och snart kan det bli Göteborgs tur.
Park- och naturnämnden i Göteborg gav i veckan sin förvaltning i uppdrag att tillsammans med idrott- och föreningsförvaltningen undersöka om en actionpark i Göteborg är möjlig.

Jag skrev i våras om Area 51, ett aktivitetscentrum för skateboard, inlines, bmx och ett par andra sporter. Det är imponerande vilket jobb de lagt ner. Ramper, klubbstuga, hinderbanor och graffiti. You name it.

Det hade varit roligt om Göteborg fick ett utomhusalternativ också. Så även skatarna kan få lite sol på somrarna.

Allmän värnplikt? Glöm det. Det är allmän idrottsplikt som gäller nu.
För tänk så bra det skulle vara. Vi skulle ta skitmånga medaljer i OS. Vi skulle regera i fotbolls-VM. Vi skulle spöa ryssarna i ishockey. Med förbundna ögon. Och tänk så snygga vi skulle bli! Dessutom är det så mycket roligare att hoppa i grusgropar och simma i simbassänger än att kriga.

Istället för mönstring på ett regemente skulle alla utexaminerade 19-åringar inställa sig på sin lokala idrottsförening. Där skulle de mätas, vägas och tävlingsnerverna testas. Utifrån de fysiska och mentala testerna skulle man sedan få en idrott tilldelad sig.
- Herr Gustavsson, du ska spela handboll!
- Fröken Stridberg, du ska hoppa längd!
- Fru Lindqvist, din sport blir simning. Specialitet - ryggsim!
Och så vidare.

När man blivit för gammal för sin idrott, och inte längre är en neverending medaljmaskin, går man in i nästa idrottsfas. Tränare, massör, kock eller bollkalle.

På så sätt skulle hela Sverige kretsa kring en enda stor elitistisk medaljsprutande idrottssatsning. BNPn klarar vi på alla feta sponsoravtal som våra mastodontduktiga idrottsstjärnor drar in. Nödvändiga tråksysslor som sophämtning och städning använder vi billig imorterad arbetskraft från Östeuropa till. Vi har ju ändå konkurrerat ut alla rumäner och tjecker från idrottsarenorna.

Vi skulle inte ha någon arbetslöshet. Vi skulle vara snyggast i Europa. Och tänk, aldrig mer en tråkmittplacering i medaljligan. Dessutom är det så mycket roligare att hoppa i grusgropar och simma i simbassänger än att kriga.

I ett inlägg i torsdags dissade jag svenskarnas glädjeyra över J-Os framgångar i OS. Jag ifrågasatte vad det var att glädjas över. Egentligen.
Men. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Så jag tar tillbaka allt. J-O är kungen. Mästaren. Da man.

Glädjeyra? Jomen visst!

Så det är den nivån. Nationellt glädjefnatt för seger i en åttondelsfinal. Löpsedlar och speedade sportkrönikörer.
Jo visst, det var en bra match. Och J-O fick säkert Kina att skaka (i alla fall den pingisspelande delen av Kina), som DN väljer att kalla det.

Men kom igen. Det var en åttondelsfinal. Det står åtminstone en tysk och en bollsinnad liten asiat mellan J-O och en OS-medalj.