Den perfekta mamman
Posted on | oktober 7, 2005 | No Comments
I hela mitt 30-åriga liv har jag levt i tron att spädbarnsskötsel i princip går ut på att byta blöjor, torka bajs, amma och inte få någon som helst sömn.
Ack så fel jag har haft.
Som de baby-rookies vi är var det ingen tvekan om att jag och Niklas skulle hoppa på uppföljaren till den förlossningsförberedande kursen. En liten tvåkvällare med lagom mycket info om hur man byter blöjor varvat med lite smarta tips om hur man optimerar sin nattsömn. Trodde jag.
Och det började faktiskt bra.
- Är det någon som inte hållit i en bebis förut? inledde barnmorskan med.
Ha, tänkte jag, en bebis har man ju hållit i. Säkert två gånger. Allt kändes lugnt och under kontroll.
Tre timmar senare hade jag förvandlats från en normalnervös blivande mamma till ett hyperoroligt nervvrak med en sak i huvudet: “Hur sjutton ska jag klara av att ta hand om en liten bebis”.
Tidigare har mina “hur gör man sen då”-tankar mest kretsat kring hur man kommer att hantera bristen på sömn och var vi ska göra av de använda blöjorna. Pffft. Peanuts. Sånt där har jag inte tid att fundera på längre.
Nu har jag istället gått över till att låta tankarna tvångsmässigt mässa hur man absolut inte ska använda nagelsax eller nagelfil på mjuka bebisnaglar, för då kan dom gå sönder. Och att man ska vara uppmärksam på att pojkbebisar har “kissestånd” (barnmorskans egna ord).
- Annars kan det vara ett tecken på att svällkropparna inte fungerar som de ska och det måste åtgärdas innan tre års ålder, sa barnmorskan och berättade om en väninna vars son inte fått behandling i tid och därmed inte kommer kunna fungera som andra killar utan att genomgå operationer.
Nu låter det som om vi har fått barnmorskevärldens svar på Hitler som kurshållare. Men faktum är att hon är raka motsatsen. Världsklass i avslappnad stil. Ljusår från allt vad pekpinnar och förmaningar heter med favoritråd som:
- Bara ta det lugnt. Ni kommer att göra fel, det gör alla föräldrar. Men det är inte hela världen.
Men det är ju det. Det är ju vår Mini och jag vill vara en perfekt mamma. Jag vill inte råka klippa sönder några mjuka bebisnaglar. Jag vill inte att Mini, om det blir en pojke, ska få men som vuxen för att jag missat detaljer som “kissestånd”. Jag vill inte göra fel.
Men det kommer jag ju att göra. Jag kommer inte alltid att förstå vad “Uääääääääääääh” betyder. Och jag kommer säkert att stå där med långa babynaglar och inte ha en susning om vad jag ska göra.
Nä, det är nog lika bra att Mini blir kvar i magen. För just nu känns det som om min livmoder är en betydligt bättre mamma än jag kommer att bli.
Comments
Leave a Reply