Svetten lackar. Pulsen skenar. Nä, det är ingen större skillnad på att försöka hinna med tåget till jobbet på morgonen eller att vara hemma och försöka ge frukost till två illbattingar som hellre vill måla bordet med havrefras/yoghurt-röra eller prutta ut all gröt över mamma.

Första dagen på jobbet avklarad i alla fall. På fredag är det dags igen…

… när minstingen sover länge på förmiddagen så mamma både hinner dricka sin morgonlatte OCH själv få en timmes vila. Tack Filip!

Time of crime: Igår eftermiddag.

Scene of crime: Albins rum.

Vi satt och lekte på golvet, jag, Albin och Filip, när jag tyckte att det var dags att dra från gardinerna vid Albins fönster som ”någon” dragit för. Big mistake. För den förfärliga handlingen förljdes av ett Albinskt avgrundsvrål. ”Neeeeeeeeej!!! Inte göra så!! Krokodilen sover!”

Efter att blixtsnabbt (tänk om han visade samma prov på hastighet när det gäller klädpåtagning…) ha dragit för gardinerna igen lyfte Albin på täcket för att visa. Och mycket riktigt. Där låg krokodilen och sov.

Det är inte lätt att fixa skor till en trotsig soon to be 3-åring som vägrar allt vad prova heter. Så det var på ren chansning jag köpte ett par 25:or i torsdags bara för att sedan konstatera att dom nog var för små.

Så i lördags tryckte vi in oss i bilen och for på storleksjakt. Albin var helt med på noterna att åka och fixa nya pjuk, fram till vi kom till skarpt läge i affären vill säga… Där trädde tvärvägrar-Albin fram med påföljande illvrål så fort vi närmade oss något som liknade ”prova skor”. Inte ens mitt halvpedagogiska försök med att trycka in mina egna 39:or i barnfot-mätar-prylen för att visa att man kan mäta mammas fossingar också gjorde susen utan resulterade bara i en vrålande Albin strax nedanför korgen med gummistövlarna. En mamma med två lite äldre barn gick förbi och drog iväg ett vad jag tror skulle föreställa förstående leende mot mig. Åh, jag ville bara slita ut tänderna på henne. Bara för att du har stora lydiga ungar… skitmorsa.

Förhandlingar hjälpte lika bra som på Gazaremsan. Det enda som gällde i Albins värld just då var en korg rosa(!) gummistövlar med röda små blommor på (aldrig i hela livet… inte ens om vi haft en dotter…). Till slut lyckades vi dock övertyga honom om att de svarta gunmmistövlarna med färgglada döskallar på var da bomb så dom slängde han till slut glatt upp på disken.

Sneakeserna? Ja, dom gerillaköpte vi och två dagar senare hade jag lyckats (med något som kan liknas vid tvång) få på dom på ungen också. Men fasen vad snygga dom är. Jag vill också ha sånna! Undrar om dom har storlek 39…

Eller nåt…

Sa vi igår. Hela tjocka släkten.

Eftersom både jag och Niklas är hedningar och gått ur Svenska Kyrkan var det inte tal om dop i dito för Filip (Albin fick inte heller doppa huvudet i stora dopfunten eller skrika på prästen). Så det bidde ett lagom stort släktkalas på hemmaplan istället. En lättare lunch, ett bisarrt stort fikabord (jag måste verkligen ut och springa imorgon) och en massa fina presenter var facit när alla snälla släktingar begav sig hemåt efter fyra timmars myspys.

Tack alla för att ni gav Filip ett sånt fint välkomnande!

Albin står vid ytterdörren när en av grannarna går förbi.

Albin: Pasta är gott!

Grannen: Ja, pasta är gott.

Albin: Men bajs, det är inte gott.

Vilken tur att grannskapet har Albin. Tänk om grannen var på väg hem för att laga bajs åt sina barn.

Idag fick jag Albin att plocka undan Play-Doh-leran efter sig.

One small step for man, a giant leap for mum.

Alltså. Är det bara vi som har en unge som tvärvägrar att äta ett vettigt mellanmål? Är det inte kanelbulle eller glass är det inte värt 5 minuter av stillasittande i unge herr Albins liv. Jo, en smoothie kan slinka ner ibland. Men då måste man…

1. fredsförhandla på Mellanösternnivå angående matmixern så att fobin för hushållsmaskiner inte tar överhanden och förvandlar den än så länge bara matvägrande Albin till en matvägrande OCH hysterisk skrikande Albin. Han har hushållsmaskinsfobi (är det ett ord?).
2. rada upp alla smaskiga saker som smoothien ska innehålla. Och då gärna tänja liiiite på sanningen. Så en helt vanlig banan-yoghurt-smoothie kan i mellanmålsförhandlingarna bli till en banan-vaniljyoghurt-glass-jordgubb-hallon-päron-glass-kanlebulle-glass-smoothie.

Men oftast slutar mellanmålsförsöket med att köksbordet är artistiskt dekorerat av söndersmulat bröd och utkladdat pålägg. Jag tror han försökte rita en orm med kaviar som fingerfärg häromdagen. Det kompenseras dock av bortre sidan på köksbordet där en gröt-eller fruktslungande Filip slänger sig över allt som räcks fram. Majskrokar, gröt, frukt, smörgås… You name it. He’ll eat it. Så där sitter vi i vår ensamhet och äter mellanmål, Filip och jag. Albin? Han sågs senast kuta runt hörnet på huset… utan skor.